Han är inte bara vice ordförande i MK Örnen, Carl Westman. Han äger också en Chrysler 300G från 1961, och sådana gör sig bra på bild.

– Jag föll pladask när jag sprang på den, säger Carl om sitt åk.

Det har hänt att folk har blivit närgångna, berättar Carl. Därför håller han Chryslern i så kallat bruksskick. "Lacken är inte 100, men det gör att jag vågar använda bilen."

Johannes Äng

Det märks att modellen kom när det rådde rymdfrossa, på allt från den lysande hastighetsmätaren till de spejsiga fenorna på utsidan.

Vi hoppar in i raketen. Carl tar sikte på Hagaparken.

På väg till koppartälten måste han hantera ett antal hinder i form av byggstaket och uppgrävd mark.

– Klarar man inte det ska man inte hålla på med gamla bilar.

När Carl Westman känner för att lyxa till det sätter han sig i sin Chrysler 300G. "Det här är min 'båt'. När det är vackert väder åker jag ut med den och köper en glass", säger han.

Johannes Äng

Åkdon var han intresserad av redan som barn.

– Sedan såg jag en amerikanare. Då tänkte jag: det här är något helt annat.

Formell gemenskap

Första gången han besökte MK Örnen var för 24 år sedan. Då var det svärfadern som drog med honom dit.

Ganska formellt, om än i uppslupen form. Bilden är tagen vid MK Örnens 10-årsjubileum, då det var maskerad som gällde.

Motorklubben Örnen

Carl minns en ålderstigen och ganska formell gemenskap. En kvarleva från klubbens barndom, då det knappast hörde till vanligheterna att ha bil.

– Klubben bildades av ett antal företagare. De var lite förmer än andra, de hade medel för att intressera sig för motorsport.

Den lågt sittande backspegeln är den del av bilen som Chrysler fått flest reklamationer på, säger Carl. "Damer som inte visste vad de skulle göra med väskan, de hängde den där."

Johannes Äng

Så småningom började klubben anordna biltävlingar.

– Man körde på isarna i Sundbyberg.

I Hagaparken är det desto grönare i dag.

Vi går ur Chryslern. Carl öppnar luckan till det allra heligaste. Normalt sett har bilar en förgasare i mitten, förklarar han.

– Den här har två.

Han talar så att det känns högtidligt även för en som inte äger något körkort.

Photogenique kärra

Miljöaktivister blir nog inte lika förförda. Men för Carl är inte Chryslern något man åker och veckohandlar med (förra året körde han den blott en gång). Snarare, menar han, är det ett slags kulturbevarande han ägnar sig åt.

MK Örnens vice ordförande Carl Westman med sin Chrysler 300G. Bilen är från 1961, men väldigt inspirerad av 1950-talet. "Vilken linje", brukar andra bilnördar säga till Carl.

Johannes Äng

Under intervjun stannar flanörer till för att titta på bilen. En plockar fram kameran.

– Om man har en sådan här bil ska man inte vara rädd för uppmärksamhet, säger Carl.

Men det kan alltid bli för mycket.

– Jag stod på Nybrokajen och väntade på en båt, och ut kom säkert 100 japaner. De trodde att det var ett event, de försökte klättra in i bilen, de var överallt.

Analoga knappar och mätare. Här finns ingen tv-skärm som visar hur det ser ut bakom bilen när man backar. "Men jag har de stora fenorna på som talar om var den är", säger Carl Westman.

Johannes Äng

Onekligen lever intresset för bilar. Det kan MK Örnens medlemmar skåla för, när de denna helg strålar samman för 100-årsmiddag på Gamla folkets hus på Sturegatan.

"Måste anpassas"

Festen kan också ses som starten på ett förnyelsearbete. När MK Örnen var som populärast sattes ett maxtak för antalet medlemmar, på 140 personer.

Något sådant behövs inte i dag.

– Det finns en ambition att ha kvar MK Örnen, men den måste anpassas till tiden. Annars dör den, säger Carl.

Carl Westman tror att det går att locka nytt folk till MK Örnen. "Det finns ett jättestort intresse, men det gäller att plocka upp dem. Det kan vara att man åker till Elmia i påsk och tittar på bilar."

Johannes Äng

Den "vaga" Sundbybergskopplingen räcker inte, anser han. Och ett av klubbens tidigare syften, tävlingarna, är numer borta.

En lösning, menar Carl, är att i stället fokusera mer på att ordna resor till olika motorträffar.

– Till syvende och sist handlar det om människor, om kultur och något man brinner för.