Sängen är prydligt bäddad. Men rummet känns kalt och övergivet. Här har ingen bott på snart ett halvår nu.

– Vi säger fortfarande att det är Ismails rum. Ibland går vi in där och tänder ett ljus. Jag har inte velat hyra ut det igen, berättar Annies Lindqvist som bor i lägenheten i Sköndal tillsammans med en tonårig son.

Det var hit 20-årige Ismail Tajik, afghansk flykting, kom i mars. Då hade han varit i Sverige i drygt fem år.

– Med Ismail kände jag redan när han kom in genom dörren att det skulle funka. Han hade så snälla ögon. Han var bra, helt enkelt, säger Annies Lindqvist.

Ville bli elektriker

Hon berättar att hyresgästen snabbt kom in i familjen och blev kompis med sonen. När det någon gång blev bråkigt, som det kan bli i tonårsfamiljer, var det ofta Ismail som manade till lugn.

20-åringen pluggade till elektriker på distans. På kvällar och nätter jobbade han på en hamburgerrestaurang.

– Han hade en plan. Han ville satsa på sig själv. Mesta tiden var han här hemma och pluggade, säger Annies Lindqvist.

Blev attackerad med kniv

Nu blickar Ismail ut från ett foto bland familjebilderna på hyllan i vardagsrummet. Ögonen allvarliga men vänliga. I bakgrunden syns Kungsträdgårdens blommande körsbärsträd. Det var just där han befann sig med vänner på kvällen den 1 juli, när allt tog slut.

I en dom som meddelades i Stockholms tingsrätt i förra veckan, beskrivs hur verbalt tjafs gick överstyr och en 19-åring attackerade Ismail och hans vänner med en kökskniv. Ismail träffades av tre hugg varav ett i hjärtat.

Det dröjde innan familjen Lindqvist fick dödsbeskedet. Ismail stod skriven hos sin äldre bror, som var den polisen kontaktade.

– Jag var ute och campade när min son ringde mej och sa att Ismail inte kommit hem och att han var orolig att det hänt något.

Ismails bror ringde på

Annies Lindqvist hade läst om mordet i Kungsträdgården men gjorde inte kopplingen. Inte förrän det ringde på dörren och någon som var väldigt lik Ismail stod där ­utanför.

– Han säger att han är Ismails bror. Jag ser det, svarar jag. Vad är det som har hänt? Då tittar han på mig och ­säger att Ismail är död.

Några dagar senare var familjen Lindqvist med när deras hyresgäst begravdes på Strandkyrkogården.

– Det är så meningslöst våld. Att en människas liv kan vara så lite värt, säger Annies Lindqvist.