– Har du skjutit älgen själv? frågar Elsa Dahlgren Palmer, som skiner upp förvånat när hon får reda på att älgfärsbiffarna Elvir Blazevic, vd på Allas vård och omsorg, tillagat är gjorda på en älg han själv lagt ned.
Att vårdföretagets hemtjänstkunder serveras älgfärsbiffar hör inte till vanligheten. Än mindre vanligt är det att de serveras av vd:n själv.
Men så är det ingen vanlig dag heller. Det är Elsa Dahlgren Palmers hundraårsdag. Och hennes favoriträtt är just älgfärsbiffar. Men nog om biffar nu. Elsa är långt mer intressant.
Hon är alltså född 1921. Samma år som kvinnor i Sverige för första gången fick rösta i riksdagsvalet.
– Det var nog ingen slump, berättar hon med ett lurigt leende.
Sedan 20-årsåldern har hon kämpat för jämställdhet mellan kvinnor och män. Varför det blev så, minns Elsa som om det vore igår.
– Min pappa ansåg att det enda flickor behövde lära sig var att spela piano och kunna franska. Sedan skulle man sitta snällt och vänta på att drömprinsen en dag skulle dyka upp och fria, säger hon.
Blev rasande
Hon lärde sig förvisso spela både piano och att tala franska. Men att sitta hemma och vänta på någon drömprins passade henne inte. Elsa ville arbeta, till hennes fars stora förtret. Hon fick jobb på ett kontor, på bokföringen på Saab i Linköping. Och det var just där allt började.
– Jag tjänade 100 kronor i månaden. Och det var inte dåligt på den tiden. Men jag fick reda på att han som satt intill mig på kontoret, som var i min ålder och gjorde precis samma arbete som jag, tjänade 125 kronor, berättar Elsa och tillägger:
– Jag blev rasande. Jag gick in på chefens kontor och krävde en förklaring till varför mannen bredvid mig tjänade mer än mig.
Chefens förklaring var mycket enkel: ”Han är ju man”.
Facklan var tänd. Men det skulle dock dröja 20 år innan Elsa började arbeta organiserat för jämställdhet.
Hon gick med i Yrkeskvinnors klubb, YK. Hon engagerade sig i den Europeiska Kvinnounionen och i Inner wheel, en parallellorganisation till Rotary.
Träffade påven
Ett engagemang som bland annat gjorde att hon blev inbjuden till Vatikanen av självaste påven Paulus VI.
Men det är dock inte den enda celebriteten Elsa träffat genom åren. I slutet av 70-talet träffade hon även drottning Silvia, efter att hon anordnat ett möte mellan drottningen och presidenten för Yrkeskvinnors världsfederation.
– Vi slet och jobbade något oerhört för att få samma rättigheter. Men det var en rolig tid, berättar hon.
Men Elsas kvinnokamp är inte bara något som ligger bakom henne. Än pyr glöden.
– Mycket har blivit bättre. Idag ska ju flickor utbilda sig och få hyggliga löner, säger Elsa Dahlgren Palmer och tillägger avslutningsvis:
– Men det är mycket som fortfarande är ojämlikt. Det finns mycket kvar att göra.