Med sitt band Surrender Dorothy albumdebuterade hon efter lång tid 2017. Följde upp plattan med flera singlar och har varit en av de band som upprätt på taket till klassiska Korv Kiosk i Majorna/Kungsladugård.
Jenny Lundin var en inspirerad musiker, som sökte efter mer. Men efter singeln "Rumours" 2020 klingade det av…
– Covid tog död på kreativiteten. Rent praktiskt var det ju också så att vi inte kunde träffas och spela rent fysiskt, säger Jenny Lundin.
– Jag skrev på min kammare och undrade hur det stod till i världen. Jag som varit positiv till det mesta, men det här… Jag tappade sugen.
Hittade tillbaka till pianot
Nu är ju Jenny Lundin inte en människa som egentligen orkar stirra mot en vägg speciellt länge. Framför allt inte om det står ett piano mot en av dem i hemmet i nära Älvsborgsplan.
– Jag satt och spelade piano, började spela in några strofer och funderade på om jag inte kunde göra något av det. Så satte jag ihop det och det blev teman, förklarar hon.
– Normalt sett älskar jag pop- och rockmusik. Men nu var det musik utan ramar. Jag lekte bara. Det var något filmiskt över musiken och med det kom lusten till skapandet tillbaka.
Tillbaka hittade hon också till pianot. Det som under uppväxten hade varit hennes huvudinstrument.
– Men det skapade prestationsångest. Jag började spelade gitarr istället. Nu har jag hittat tillbaka till pianot. Nu är det lustfyllt och går mer på impuls. Samtidigt måste jag ha disciplin varje gång som jag sätter mig vid pianot. Fem minuter eller två timmar, men det ska komma någonting. Jag, som egentligen är väldigt notbunden, har fått jobba upp gehör och improvisation.
Debuterat som Egodöd
Under namnet Egodöd har hon nu debuterat med ljust klingande, repetitiva "Women & typewriters", en lekfull komposition.
– Det föddes ur en tråkig period när man behövde leka, konstaterar hon krasst.
Men namnet… Egodöd? Varför inte under eget namn?
– Jenny Lundinz!? svarar hon snabbt skrattande.
– Nej, för mycket dansband. Surrender Dorothy är hämtat från "Trollkarlen från Oz" och Egodöd är från en föreläsningen jag hörde, som jag kanske missförstod. Det handlade om att konst och musik är ett universellt språk som alla kan ta del av. Det gör att det dödar egot.
Så vad har du för planer för Egodöd?
– Jag är extremt planlös, på gott och ont. Kanske mest ont. Jag vet inte när nästa stycke, som är färdigskrivet, kommer. Jag är heltidsstudent, heltidsarbetande och mamma på heltid. Jag ska ha tid att spela in också, säger hon.
