Plötsligt hörs höga operatoner i vibrato. En stund senare börjar det pipa från en backande lastbil eller port utanför. Men för det mesta är det tyst i korridorerna som skulle se ohyggligt tråkiga ut.

Ja, om det inte vore för Ingemar Danielssons kollage som nu hänger runt om. Med vad andra betraktat som skräp har han gett Stora Musikhuset i Skarpnäcks företagsområde ett lyft.

Väggarna i korridorerna och rummen runtom var kala tills Skarpnäcksbon kom med sitt band.

Anders Björklund

Alla verk är gjorda av material han hittat eller köpt på loppis. En del material, affischer, reklam och annat har han hittat i grovsoprum och tidningar.

– En kväll när jag skulle hem från krogen vid Fridhemsplan dök några gubbar upp med reklam de var ute för att plocka ner. De tittade på mig, skrattade och sa "du kan ta allt vi har i bilen också", säger Ingemar och skrattar med sin rökiga röst.

"Love generates inspiration"

Det är onsdag eftermiddag. Inga band har ännu pluggat in i förstärkarna. Men Ingemar Danielsson är i gång. Han talar inspirerat. I slutet av april visas utställningen "LGI på Stora musikhuset". LGI står för Love generates inspiration.

– Inspirerad blir man om man tycker om livet och människor. Dessutom finns initialerna till min åtta månader gamla sonson i namnet.

Verken kommer till hemma på golvet i lägenheten på Pilvingegatan där han blandar personer och miljöer från olika epoker och sammanhang friskt. Han lägger till och drar ifrån. Resultaten är ofta iögonfallande.

– Ett kollage är färdigt när jag börjar skratta. När jag roas av hur saker från olika tider och situationer fallit samman i en bild.

Det här gänget är svåra att fånga på foto tillsammans. Men i Danielssons kollage uppstår många möten.

Ingemar Danielsson

Utställningens största verk är 140 gånger 100 centimeter. Det minsta cirka ett A4-papper stort.

Anders Björklund

Det började i replokalen

Han talar om tidlöshet och hur människor och fenomen oavsett tidevarv i grunden är desamma. Det är på gott och ont. Men Ingemar Danielsson berättar att han strävar efter att vara mänsklig och se livet och tillvaron från den ljusa sidan.

– När vi lever är det viktigt att du lär känna människan och vad det innebär. Du är ju en både unik och en kollektiv varelse.

Allt är till salu. Men enligt Ingemar riskerar inte lokalerna att bli kala igen. "Jag har minst lika mycket hemma".

Anders Björklund

Ett pussel han köpte på second hand-butik har plockats ur på sina ställen. Ovanpå på toppen av de terror-nedflugna tvillingtornen i New York i orginalpusslet har Ingemar exempelvis lagt in en surfare som hittat en monstervåg.

"Jag blev så glad när jag upptäckte att pusslet jag köpte inte var ihoplimmat."

Anders Björklund

Trots en massa verk har han inte ställt ut särskilt ofta. Men han uppmuntras av fru, söner och vänner. Och nu väntar en ny utställning i Stora Musikhuset där han började repa med sitt band för ett par år sedan.

Ingemar i sin replokal och i spegeln på väggen. Han beskriver också sin konst som en spegelbild av människan genom tiderna.

Anders Björklund

– Vi började hänga inne i vår egen replokal. Sedan blev jag ombedd av Mikael (grundare av Musikhuset) att sätta upp på de kala väggarna i huset, säger Ingemar Danielsson vars konst spritt sig som en upplyftande invasiv art.