Årets kull av studenter på Rudbeck sprang ut i onsdags och sjöng om ”en ljusnande framtid”.
Men när de nu lämnar skolvärden och ger sig ut i vuxenvärlden möter de en omvärld som inte är sig lik.
Dagens studenter har vuxit upp i en högkonjunktur, haft smartphones sedan de var småbarn, och länge levt i en konfliktfri tid.
Nu har vi haft pandemi och det pågår ett krig nära Sverige, energi- och matpriserna rusar och vi är på väg in i en lågkonjunktur.
Så hur går de nyvuxnas tankar inför detta?
Studenterna på Rudbeck som Mitt i pratar med är helt eniga om att pandemin hade stor inverkan på början av deras gymnasietid.
– Det var skönt på ett sätt att kunna vara hemma och ligga i sängen, men jag hade sämre motivation och fick sämre resultat. Och det var tråkigt att inte lära känna de nya klasskamraterna i början, säger Hedda Söilen.
Kompisarna Frida Liljeberg, Maximilian Engströmer och Edvin Carlson håller med.
– Med distansundervisning är det är lätt att skita i det och göra annat, säger Frida.
– Ja, mina betyg blev sämre, säger Maximilian.
– Samma här, det var en tydlig dipp, säger Edvin.
Först under vårterminen i tvåan tog distansundervisningen slut helt. Då hade de lärt sig att ta eget ansvar för sina studier.
– Jag fick lära mig efter hand att lyssnar jag inte på lektionerna så kan jag inte sen när det är prov, säger Hedda.
– Det blev som en insikt att utbildningen ligger mycket på en själv, inte bara på läraren, säger Edvin.
Rent tekniskt var det dock inget problem med lektioner via internet. Generation Z kan förenklat beskrivas som den uppkopplade generationen.
– Ja, jag hade sociala medier redan på min första mobil, säger Frida.
– Jag laddade ner Insta 2012, då var jag 7 år. Men då använde jag det annorlunda. Jag la kanske ut en bild på ett gosedjur och kollade vad en kompis hade gjort. Nu är det mycket att fördriva tid, kanske när man väntar på bussen eller så, säger Hedda.
– Men det är också användbart. Jag har kontakt med kompisar utomlands via sociala medier, där kan jag skriva med dem varje dag, säger Maximilian.
De är dock överens om att det är lätt att fastna i scrollande och att en hel del tid kan slukas i onödan. En snabb koll i telefonerna visar att de alla spenderar minst tre timmar per dag framför den lilla skärmen, ibland betydligt mer.
– Oj, jag har snittat nästan sex timmar per dag den här veckan! säger Frida. Det blir nog lite mer nu när vi inte har varit så mycket i skolan. Det kan bli som ett beroende, på Tiktok finns allt.
Samtidigt kan man lära sig mycket, inte minst om vad som händer i Sverige och i världen, tycker de.
– Jag kollar sällan nyheterna hemma, det är så deprimerande, men det är viktigt att hänga med i allt som händer. Att det är ekonomisk kris har jag märkt. Jag sitter i elevkåren och vi säljer färre biljetter nu, folk har mindre pengar, säger Maximilian.
Att hänga med i samhällsutvecklingen är extra viktigt just nu, påpekar Hedda.
– Vi går ut gymnasiet och vissa flyttar hemifrån snart, då påverkas man mer av inflation och annat.
Ukrainakrig, inflation, klimatkris och lågkonjuktur till trots känner de fyra studenterna på Rudbeck ingen nämnvärd oro inför framtiden – åtminstone inte för egen del. De har alla ordnat jobb för sommaren, planerar att resa och att så småningom plugga vidare.
– Det känns som att ständiga kriser har präglat de senaste åren, man har liksom vant sig. Och vi är unga, då är man oftast ganska optimistisk! säger Maximilian.