En dag i veckan reser patienter från självskadeenheten på Östra sjukhuset till Askims fältrittklubb. Här väntar Nicke och Tinbar på att bli ompysslade. Under en och en halv timme blir hästarna klappade, kammade och ledda runt manegen.
– Patienterna måste använda sina kroppar som verktyg i kommunikationen. Hästar är känsliga för spänningar och hastiga rörelser, säger Louise Östgaard.
Sedan två år tillbaka är Louise Östgaard anställd som fysioterapeut på Sveriges enda självskadeenhet på Östra sjukhuset. Som en del i behandlingen av patienter med allvarligt självskadebeteende ingår så kallad färdighetsträning. Då får patienterna bland annat öva sig i medveten närvaro, att hantera sina känslor och att stå ut i kris.
Minskar ångest
Enligt Louise Östgaard är hästunderstödda insatser ett sätt att minska ångest och öka möjligheten till självkännedom.
– Min verksamhet här är en del i färdighetsträningen. Hästar kräver närvaro och tydlighet från sina skötare, vilket blir en form av mindfulness, säger Louise, som delar sin arbetstid mellan sjukhuset och stallet.
Inför övningarna på Askims fältrittklubb samlas patienterna först för en genomgång. Alla får ta tempen på sin dagsform. Hur känns det i dag? Hur mår kroppen? Och vilka känslor väcker de stora djuren som väntar i boxarna?
– Tanken är att patienterna ska observera sina känslor under samspelet med hästarna. Det kan vara rädsla, sorg eller omsorg om djuren, säger Louise Östgaard.
Trygghet i stallet
De flesta som lever med självskadebeteende känner sig otrygga och beskriver svårigheter med att uppskatta sig själva som de är. Kroppens funktioner har många gånger satts på undantag. Därför kan det kännas ovant och svårt att förlita sig på sin fysiska förmåga.
– För att lugna en häst måste man vara lugn själv. När det här jättestora djuret kommer emot en måste man stanna kvar i rummet – såväl fysiskt som mentalt, säger Louise.
Hon återkommer ofta till hästens storlek. Den gör att umgänge med hästar skiljer sig från att hänga med en katt eller hund. Det går inte att ner eller ignorera Nicke och Tinbar när de pockar på uppmärksamhet.
– Samtidigt är hästar väldigt lyhörda för sinnesstämningar. De är flyktdjur och är alltid beredda att springa från en fiende. Märker hästen att någon har ett högt spänningsläge i kroppen blir den avvisande.
Louise Östgaard är själv uppvuxen med hästar och de har alltid varit en stor del av hennes liv. Ända sedan hon var liten har hon hanterat sina känslor av glädje och sorg i stallet. Men det är först när hon har blivit vuxen som hon har förstått hur viktig den tillflykten alltid var.
– Det handlar förstås om närheten och tilliten till djur. Men också om att göra något praktiskt som skingrar tankarna. Det är lerigt, kallt och en helt annan miljö än att sitta hemma i soffan, säger hon.
