Spårspring. Först 1919 fick stationen i Hässelby en gångbro. Här passerar välklädda resenärer spåren - kanske på väg till dans vid Folkets hus eller någon av Hässelbys stränder som stockholmarna reste till i början av 1900-talet. Foto: Ur hembygdsföreningens arkiv

Då gick tågen in till stan snabbare än tuben

Det fanns en tid när Hässelby hade tåg och eget stationshus. I hembygdsföreningens nya utställning berättas om tiden då det gick snabbare att ta sig från villastaden till centralen än vad det gör idag.

  • Publicerad 13:20, 17 okt 2021

Vi var många pojkar som brukade stå ovanpå bron.

Som mest gick 17 avgångar mellan Hässelby villastads station vid Åkermyntan och Stockholms central. Under resan, som tog mellan 33 och 36 minuter till centralen, hann resenärerna även med ett tågbyte i Spånga.

I dag går samma resa med buss och tunnelbana eller pendeltåg på som minst 44 minuter.

– Det var träbänkar i tågen, förmodligen reste jag med tredje klass, men man tyckte det var fina tåg ändå. Från Spånga mot centralen blev det en annan typ av tåg, berättar Ulf Modig som växte upp i villastaden och åkte med tågen som ung.

Rast. Anställda vid tågstationen passar på att spela kort under en rast. Enligt uppgifter till Hesselby.com handlar är de uniformsklädda en stationskarl, ett kontorsbiträde och lokföraren alternativt eldaren. Foto: Ur hembygdsföreningens arkiv/Hesselby.com

Jubileumståg. Persontrafiken upphörde 1956, men även efter det ordnades en och annan specialtur för intresserade. Foto: Ur hembygdsföreningens arkiv/Hesselby.com

Förfall. Rälsen plockades upp 1971 och två år senare revs stationshuset. På fältet bakom trädet invigdes 1977 Åkermyntans centrum. "Jag var där inte långt stationen revs" minns fotografen Kerold Klang. Foto: Kerold Klang

Hässelbytågens historia visas under hösten på hembygdsmuseet. Utställningen uppmärksammar att det är 50 år sedan det sista tåget gick till Hässelby. Eller rättare sagt har det nu blivit 51 år – eftersom hembygdsföreningen knappt hann visa utställningen på grund av pandemin.

Utställningen vid sidan av de permanenta utställningarna består av ett stort antal foton med texter, en modelljärnväg med bland annat stationshus, persontåg och soptåg, samt enstaka äldre föremål som tågbiljett, spårlutningsskylt och en lykta som stinsen använde vid mörker för att signalera att alla passagerare kommit ombord, dörrarna stängts och tåget kunde avgå.

– Jag tror inte alla vet att det gått tåg till Hässelby. Det är mycket folk som flyttat hit sedan tågen försvann, säger Lars Hanéll som är ordförande i Hässelby hembygdsförening.

Platsen. På det som i dag är bilväg gick tågspåren. Lars Hanéll, ordförande i hembygdsföreningen, berättar att stationshuset låg bakom träden rakt ovanför bussens tak ett stenkast från Åkermyntans centrum. Foto: Stefan Källstigen

1951. Till en början hette stationen Riddersvik. 1920 fick den namnet Hässelby villastad. På bilden från 1951 är ett av soptågen på gång. Foto: Olof Ekberg/Stockholms stadsmuseum.

"Silverpilen". Tågen med avfall kunde vara riktigt långa. Soptågen gick mellan 1889 och 1970. Foto: Ur Hembygdsföreningens arkiv

"Spännande med röken"

Stationshuset stod klart 1897 och låg cirka hundra meter från Åkermyntans centrum. Från början sprang folk över spåren för att komma från en sida till till den andra. Antalet resenärer blev fler och fler och 1919 byggdes en gångbro över spåren.

– Vi var många pojkar som brukade stå ovanpå bron. Det var spännande med röken som bolmade upp från loken, minns Ulf Modig.

Från början hette stationen Riddersvik, men 1920 ändrades namnet till Hässelby Villastad. Att det blev tåg kunde Hässelbyborna tacka sopstationen i Lövsta för. Hit började sopor fraktas 1889. Från början hakades en personvagn på soptågen. Men med tiden började särskilda persontåg gå.

Ett spår för gödsel

I höjd med Åkermyntan och det som i dag är biltrafikerade Lövstavägen fanns som mest fem tågspår. Förutom spåren för soptågen och persontågen ytterligare två spår.

– Ett spår för avlastning av godsvagnar och ett spår för vagnar med hästskit som odlare kunde beställa, säger Lars Hanéll.

1956 upphörde persontrafiken till och från Hässelby, samma år som tunnelbanan började gå till Hässelby gård. Transporterna av avfall fortsatte fram till 1970. Soptågen kallades för "Silverpilen" - ett namn med ironi.

– De kunde vara oändligt långa med 50 vagnar. och gick sakta. Vid Åkermyntan och Granskogsvägen fanns det bommar och där kunde du bli stående i evigheter med bilen, säger Lars Hanéll.

Modell. På utställningen finns rikligt med foton från tåghistorien men också en modell av författaren Lars Andersson med både stationshus, persontåg och soptåg. Foto: Stefan Källstigen

Författare berättar historien

Utställningen om Hässelbys tåghistoria visas på Hässelby museum söndagar klockan 12-15.

Den 24 oktober klockan 13 kommer Lars Andersson som är medförfattare till boken "Järnvägen Spånga - Lövsta" för att berätta om tåghistorien.

Under hösten är det fri entré och det bjuds även på fika.

För den som vill läsa om tåghistorien finns också artiklar på Hesselby.com.

Visa merVisa mindre