Klockan närmar sig 13. Vid Messingen i centrala Upplands Väsby står en stor, vit buss. Ett 50-tal passagerare väntar på att få kliva ombord, alla med en sak gemensamt: de jobbar på kommunen, de flesta av dem började nyligen. En handfull bor i Väsby, men många i Sollentuna, Märsta och Uppsala.

Just den här tisdagen i april har sommaren kommit på blixtbesök och folk går i t-shirt.

– Vi har AC ombord, lugnar chauffören Steinn.

Planarkitekt Elisabet Eriksson delar ut kartor till Oliver Funke och och Mikael Fontanini som jobbar på kommunens servicedesk.

Malin Lövkvist

Planarkitekt Elisabet Eriksson delar ut kartor och frågar var i kommunen de jobbar.

Hon och kommunalråd Roland Storm (VB) ska guida om Väsby, både i historisk tid och nutid.

– I dag tar jag av mig politikerhatten och är bara lokalhistoriker, säger Roland Storm.

Efter en kort introduktion om stationsbyggnaden och järnvägsparken bär det i väg via Bryggerivägen över Ladbron.

Vid runstenen i Runby backe ombeds Steinn att stanna. Här finns viktig Väsbykunskap.

– Ladbrostenen är en av de viktigaste runstenarna i Väsby. Det var vikingakvinnan Ingrid som lät resa den över sin man Ingemar och sönerna Dan och Banke, berättar Roland Storm och pekar mot järnvägsbron som fått namn efter sonen.

Zamores kulle

Bussen går i sakta mak och till vänster om hembygdsgården passerar vi Zamores kulle, med namn efter en algerisk pukslagare som kom att bosätta sig på Nedre Runby gård.

Elisabet Eriksson har koll på bostadsområden och vilka detaljplaner som är under arbete i olika delar av Väsby. När vi passerar Runbyskolan får alla passagerare med barn nyttig info.

– Runbyskolan kommer att få ytterligare paviljonger för 180 barn. Men det finns också ett uppdrag att till 2029 se hur man kan lösa permanenta lokaler för 1 100 elever.

Vi får också veta att Väsby låg i framkant när husen i Runby backar byggdes till den stora bomässan, Bo85, att äldreboendet Edsby slott tidigare varit flickpensionat och att det färgglada, glaserade kaklet på låghusen i Smedby på 1960-talet specialbeställdes från Tegeln i Holland av Väsbyhems dåvarande vd Kewe Glemne.

– Det var lite dyrare, men 60 år senare är det fortfarande lika fint. Det var även Glemnes slips som gett de blå husen på Dragonvägen sin karaktäristiska färg, med gröna fönsterfoder, berättar Roland Storm.

Roland Storm och Elisabet Eriksson turades om att berätta om det historiska respektive nutida Upplands Väsby.

Malin Lövkvist

En av Sveriges rikaste

När vi passerar Bredden får vi veta att affärsmannen Lars Gullerstedt byggde hotell Scandic Infra City, ett av Väsbys landmärken.

– Ett tag var han en av Sveriges rikaste, men han föddes fattig och dog som en av Sveriges fattigaste, som han ofta sa själv.

Turen går vidare genom Bollstanäs och förbi Bipen, men här blir det trångt när vi ska upp på Borgbyvägen. Ett gällt ljud hörs när bussen får närkontakt med en trafikdelare.

– Ååå, hörs det nervöst bland passagerarna.

Efter halva turen är vi framme vid Fresta kyrka, uppförd på 1200-talet. Utanför kyrkan står heliga Birgitta staty – enligt uppgift är hon döpt i kyrkan.

– Passa på att ta en selfie med Birgitta, uppmanar Roland.

Här blir det toabesök och bensträckare, med kaffe och bulle från bagageutrymmet.

Mycket nytt

Vi tar tillfället i akt och passar på att prata med några av passagerarna. För flera av de nyanställda bjöd resan på mycket nytt i Väsby.

– Det var underbart, det är första gången jag ser Upplands Väsby. Här finns ju jättemysiga områden, säger Viksjöbon Roupina Ciftci som praktiserar på bygglovsavdelningen.

Hon fastnade särskilt för de speciella villorna i området Wäckare äng i Runby, med sina veckade tak inspirerade av Lövstabruk i Norduppland.

– Och naturen! Det är väldigt mycket natur i Upplands Väsby. Och här verkar så lugnt.

Viksjöbon Roupina Ciftci på bygglovsavdelningen visste inget om Väsby före bussresan. "Den var fantastiskt!"

Malin Lövkvist

Nathalie Howe från Sigtuna och Henrica Granström, som bor inne i stan, är socionomer och jobbar båda sedan något halvår på familjerätten.

– Väsby är helt nytt för mig och jag har upptäckt nya områden som Kairo, Sättra och Bollstanäs. Här är så fint, säger Nathalie Howe.

Hon är även överraskad att Väsby är så stort och det finns så många "otroligt fina villaområden".

– Tyvärr rör man sig mest i centrala Väsby och det är synd att kärnan i Väsby är så himla trist.

Henrica uppskattade att höra om bronsåldern och vikingatiden.

– Här finns mycket kul att se för de historieintresserade, vilket jag är. Jag ville bli arkeolog från början.

Hon, ursprungligen från Kalix, skulle kunna tänka sig att bo i Väsby.

– Det påminner lite om hemma faktiskt, med villaområden och mycket skog.

Hon uppskattar bussresan, mer än hon trodde när hon klev på.

– Jag fick verkligen en annan bild av Väsby. Jag tror att en sådan här resa kan göra kommunen mer attraktiv.

Väsbyborna Mikael Fontanini och Oliver Funke jobbar på servicedesken inom kommunen och fick mycket ny info på bussresan. "Inte visste jag att det fanns så mycket gravar på Sjukyrkoberget", säger Oliver.

Malin Lövkvist

Mikael Fontanini och Oliver Funke hör till minoriteten på bussen: De är män och Väsbybor. Båda jobbar på kommunens servicedesk.

– Det är vi som hjälper de andra här med när de får problem med tekniken, säger han.

Han tycker resan är jättebra, framför allt för de som inte bor i kommunen.

– Men det är ju lite nytt för oss som flyttat hit också.

Oliver, 28, är Väsbybo sedan födsel och ohejdad vana, som det heter.

– Jag har inte tänkt på arkitekturen i kommunen eller att det finns gravar på Sjukyrkoberget. Det var väldigt kul att höra om det historiska Väsby.