– När man skulle gå till skolan och kom ut på (förstu)bron så doftade det av blommor och frukt Då ville man inte gå till skolan, minns Britt Wrang, 101 år, och ler med hela ansiktet.
Samma äppelträd
Britt bor alldeles vid Järnvägsparken i Åkersberga, på nästan exakt samma plats som hon föddes och bodde på som litet barn.
Fast då, för hundra år sedan, stod här en före detta lada som kallades för järnvägsbostäderna. I parken växer fortfarande äppelträden som planterades när hon var liten på 1920-talet.
På den tiden fanns inga stora flerfamiljshus i Åkersberga utan det mesta norr om järnvägen var åkermark som tillhörde Berga gård, ett lantbruk ungefär vid nuvarande Norrgårdsvägen 3.
Hans Rockberg på Österåkers hembygds- och fornminnesförening (ÖHF) berättar hur Åkersberga växte fram.
Stationen blev centrum
När järnvägen kom 1901 döptes stationen efter Berga gård till ”Åkers Berga”. Åkers kom sig av att platsen tillhörde Åkers skeppslag, en äldre administrativ regionindelning. Så småningom blev det Åkers-Berga med bindestreck och till slut bara Åkersberga.
Stationen blev en ny viktig knutpunkt och mycket av bygdens service hamnade nu här, i olika småhus bland lummig grönska. På ungefär samma plats där Skutan och Folkets hus senare byggdes fanns under första halvan av 1900-talet kafé, taxistation, frisör och affär. Här byggdes också ortens första moderna flerfamiljshus, med adresserna Roslagsvägen 10 och 12.
– Det dröjer ganska länge innan de kommer – på 1930-talet. De var de första som hade ordentligt indraget vatten och avlopp och badrum i källaren, säger Hans Rockberg.
Nästan bara åkermark
Först senare började området norr om järnvägen bebyggas på allvar med bostäder längs det som blev Storängsvägen och Skolvägen.
– Berga lydde under Åkerhielms på Margretelunds gods. De ägde Berga gård. Men Margretelund sålde hela Berga gård till en som hette Dahlin, berättar Britt Wrang.
– Kommunen köpte mark – det var ju förhandlingar. Det måste varit med Dahlin, men allt köptes inte av av kommunenen.
Byggde Åkersberga
Britt är inte bara uppvuxen i Åkersberga, utan även brorsdotter till socialdemokraten Fritiof Thun (1887–1970). Enligt ÖHF var det han som byggde upp Åkersberga ”från ett litet stationssamhälle till en modern förort”.
Fritiof Thun var född på dragontorpet Tunanäs – det som senare blev Österskär – och arbetade bland annat på Smedby tegelbruk, en av ortens största arbetsgivare. Under 34 år (1928-1962) var han ordförande i kommunalnämnden (motsvarande dagens kommunstyrelse).
– Han var ju naturligtvis väldigt mycket borta – för det mesta skötte hans fru posten, minns Britt och syftar på att hennes farbror, förutom alla politiska uppdrag även var poststationsföreståndare i Åkersberga.
Hon minns också när idrottsföreningen 1930-talet köpte mark vid Skolvägen mot Hackstavägen och gjorde en fotbollsplan där – långt innan området bebyggdes.
Spelade handboll
– Vi bildade ett handbollslag och man mätte upp på planen för handboll. Men träna kunde vi bara göra på sommaren.
Då var Britt 14 år och hon fortsatte sedan spela tills hon blev 21, 1942.
Året därpå gifte hon sig och 1944 födde sonen Tommy. 1950-1986 arbetade hon vid Försvarsmakten, varav mer än 20 år på Roslagens flygflottilj F2 i Hägernäs.
Byggena längs det som blev Storängsvägen och Skolvägen tog fart först decennierna efter andra världskriget, på 1950- och 1960-talet.
Bergaskolan (nuvarande Österåkers gymnasium invigdes 1950. 1955 blev kommunhuset (det som nu är hotell) klart. 1958-59 byggdes Montaget, Österåkers första bostadsrättsförening mellan Norrgårdsvägen och 276:an.