Johan Stäck flyttade med sin familj från Lidingö till det nybyggda radhusområdet Atlantis på Lövångersgatan på Vällingbyhöjden 1954.

Området höll alltjämt på att byggas ut, minns Johan.

– Det kördes med häst och flakvagn på själva bygget. Det var rätt tomt runt omkring, vi gick och plockade bär intill. Jag gick i folkskolan, det som är Vällingbyskolan i dag, säger den i dag 77-årige Johan när vi träffas en februarieftermiddag med regnet i luften.

Olof Palme bodde granne

Johan Stäck var en av de första att flytta in i Atlantis, i det Vällingby som i år firar 70 år.

– Det kom bussar med besökare från utlandet för att kolla in områdets arkitektur, det sågs som banbrytande.

Vällingby centrum, bild från 1950-talet.

Stockholmskällan

Olof Palme med sin familj kom att bli några av familjens grannar.

Träperrong vid t-banan

Johan cyklade upp till centrum på helgerna och tog t-banan in till stan.

– Som jag minns det var det bara en träperrong vid t-banan första tiden. Att man som ung grabb kunde åka in till Kungsgatan hemifrån, det var stort.

Under 2024 firar Vällingby och Vällingby centrum 70 år.

Filip Magnusson

Johan började så småningom i gymnasiet i det då nybyggda S:t Jacobi intill centrum.

Han flyttade hemifrån 1971 och bor i dag i Björkhagen i söderort, men han återvänder ibland till Vällingby.

– Det är ju hus överallt i dag, säger han.

Ett västerort i förvandling

1955, ett år efter att Vällingby centrum hade invigts, fick Ulla Magnfors en hyreslägenhet på Aprikosgatan i Hässelby och flyttade ut från stan.

Vällingbyplan 1957.

Lennart af Petersens, Stadsmuseet i Stockholm

Hon var uppväxt i Spånga och kom tillbaka till ett västerort i förvandling.

Fullt med butiker hade öppnat i Vällingby, alla diskret inbyggda i centrumanläggningen.

– Det var ett otroligt utbud, allt var splitternytt, säger den i dag 92-årige Ulla.

Vällingby centrum.

Stockholmskällan.

Det var spännande, fint och modernt, minns hon.

– Här fanns hattaffär, pälsbutik, fisk- och delikatessaffär, möbelhandel och radio- och tv-butik. Man hade allt, man behövde inte åka in till stan. Det kändes lyxigt.

Vällingby AIK:s hockeylag 1976.

Privat

Vällingehus omtalat

Restaurangen Vällingehus mitt i centrum blev en av 50-talets mest omtalade restauranger.

– Maten höll väldigt hög klass. Min man spelade ihop till notan på roulette där en kväll, säger Ulla och skrattar.

Buss 115 vid Vällingby bussterminal, 1977.

Stockholmskällan

Hon minns Vällingby som välmående under de första decennierna, nästintill välbärgad.

– Folk hade det bättre jämfört med i dag. Jag upplever att den stora försämringen kom i slutet på 90-talet. Segregationen har ökat, den sociala utslagenheten också.

Västerortsandan lever kvar

Ulla har dock aldrig känt sig otrygg, vilket fått henne att stanna i västerort.

– Det finns en väldigt fin västerortsanda som lever kvar, det är jag glad över. Vi är otroligt hjälpsamma, trevliga och pratsamma mot varandra och har alltid varit.

Vällingby centrum firar 10 år, 1964.

Henrik Henrikson

Ullas son Olle föddes 1965 och har bott i Hässelby-Vällingby hela sitt liv.

Även han minns Vällingehus bra innan det stängdes i början av 70-talet.

– Att få gå dit med med pappa och äta, det var så flott. Fluga gällde. Men bara vi skulle upp till centrum så skulle man klä upp sig, det var högtid.

Saknar du det gamla Vällingby?

– Det fanns i alla fall en stolthet jag kan sakna i dag. Vi hade ett helt unikt centrum, massa konstnärsateljéer och fantastisk arkitektur, böljande vacker på sina håll.

Såväl Ulla som Olle och Johan minns många av centrums gamla butiker. Sport- och cykelbutiken Sigge sport, musikbutiken Rikards skivbar, leksaks- och inredningsbutiken Björns samt Fruktcentralen, där man köpte godis.

Filip Magnusson

Han tycker det är "skittråkigt" att inte centrum kan fyllas med mer verksamheter i dag, säger han.

– Sänk hyran så folk kan driva företag, säger jag, jag tror viljan finns. Det borde inte finnas en enda tom lokal här.

Ett gäng pojkar vid bostadsrättsföreningen och radhusområdet Atlantis på Lövångersgatan på Vällingbyhöjden kastar boll.

Läsarbild

Symbolen för nya Sverige

Jonas Lindström, filosofie doktor i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, forskar om staden och stadsförnyelse.

Han hävdar att Vällingby blev symbolen för allt det nya i Sverige efter andra världskriget.

Invigningen av Vällingby centrum 1954.

Stockholms stadsmuseum

– Till en början lämnade folk ettor med kallt vatten i stan och flyttade till rymliga treor eller fyror med kök Vällingby med stort köpcentrum intill. Däremot slog aldrig ABC-visionen igenom fullt ut, säger Lindström.

Innerstaden blev hetare

Folk jobbade nämligen inte i Vällingby, utan det var framförallt bostad och centrum som fanns, menar han.

– Engagemanget för en levande innerstad fick rejäl fart under 70- och 80-talet och med renoveringarna som följde så förlorade Vällingby dragningskraft.

Forskaren Jonas Lindström.

Anna Hartwig.

Ledde forskningsprojekt

Jonas Lindströms kollega vid Södertörns högskola Apostolis Papakostas, som är professor i sociologi vid institutionen för samhällsvetenskaper, var mellan 2016 och 2020 ledare för forskningssatsningen "Att återskapa förorten i fragmenterade landskap".

– Som nytt område var Vällingby mer av ett medelklasspräglat område i förhållande till riksgenomsnittet. Orten klarade sig ganska bra fram till 90-talet, men 90-talskrisen och nedmonteringen av välfärdsstaten och övrig service har utarmat livet allt mer även i Vällingby.

Tror dragningskraft kommer finnas kvar

Inte heller Apostolis Papakostas anser att den dåvarande regeringens och stadens vision om ABC-staden fullbordades.

– Den utlovade ABC-staden, att man skulle ha nära till arbetet och "äta lunch hemma" blev aldrig en verklighet. Det blev relativt få arbetsplatser, överfyllda tåg på morgonen in mot stan och tomma tåg tillbaka.

Forskaren Apostolis Papakostas.

Anna Hartvig

Jonas Lindström anser dock att det finns en stabilitet över Vällingby som gör att orten kommer behålla attraktion.

– Och staden växer ju. Vällingby utgör inte heller samma utsatta problemområde som Hässelby, utan påminner mer om Farsta och Årsta, skulle jag säga. Mycket talar för att Vällingby även i framtiden kommer ha en form av dragningskraft.