Klockan har precis slagit om till 10, och vid Kista bibliotek öppnar personalen punktligt upp dörrarna och välkomnar dagens första besökare.

Det hinner bara gå några minuter så har ett femtiotal personer redan hunnit slå sig ner vid de många stolar, fåtöljer och bås som finns i de stora lokalerna.

– Ja, det är här är ett otroligt välbesökt bibliotek, ett av Stockholms allra största. Vi har mellan 1 500 och 2 000 besökare dagligen, vilket är väldigt mycket, säger Ida Udovic, chef för biblioteksenheten Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta.

I hennes chefsområde finns förutom Kista bibliotek även biblioteken i Rinkeby, Tensta, Husby och Spånga.

– Det är lite olika karaktär på dem. Tensta är mellanstort och har öppet varje dag, det är även samlokaliserat med medborgarkontoret vilket är praktiskt. Rinkeby är också lite större, medan Husby och Spånga är mindre, där är det störst fokus på barnen.

Gemensamt för dem alla är att de har många samarbeten med andra aktörer i närsamhället, där de ofta anordnar aktiviteter tillsammans, berättar hon.

Ida Udovic, chef för biblioteken i Järva.

Mikael Andersson

Viktig roll i samhället

Biblioteks roll i samhället har förändrats under årens gång. Från att ha varit en plats i princip enbart för att låna och läsa böcker, till att verka för ett större uppdrag än så.

– Det demokratiska uppdraget är i grunden detsamma, men i takt med ökade klyftor generellt blir betydelsen av biblioteken kanske än större och förändrad, säger Ida Udovic.

2013 antogs en ny bibliotekslag, som pekar ut olika fokusområden.

– Verksamheterna ska fokusera särskilt på vissa grupper, till exempel människor som inte har svenska som modersmål, barn och unga, nationella minoriteter i Sverige och personer med funktionsvariationer, säger Ida Udovic.

Grundidén är att biblioteken ska bidra till att minska klyftorna.

– Det handlar dels om de digitala klyftorna. Det digitala utförskapet är ett problem som växer, i och med den digitala utvecklingen där bland annat äldre och personer som inte har tillgång till digital infrastruktur kan få svårt att hänga med. Dessutom handlar det om kunskaps- och bildningsklyftorna, som också ökar.

I områden där språket och utbildningsnivån generellt är lägre blir biblioteken därför kanske extra viktiga, menar Ida Udovic.

– Alla ska kunna komma hit, oavsett vem man är. Vi tillhandahåller datorer, gratis internet, möjlighet att skriva ut och kopiera papper, bland annat. Det finns it-värdar på plats för att hjälpa folk med datorerna, säger hon, och fortsätter:

– Vi har utbildningar, språkkaféer, läxhjälp och annan verksamhet som syftar på att deltagarna ska kunna få ökad kunskap genom berättande, läsning och språk.

Vad får man göra i lokalerna?

Och det är annat som också har förändrats genom åren. Förr var biblioteket en plats där tystnad – eller i alla fall väldigt små bokstäver – gällde, men riktigt så fungerar det inte längre.

När Mitt i går runt och pratar med besökare och frågar vad de störs mest av att andra gör i lokalerna är svaret i princip alltid samma: att folk pratar för högt eller låter för mycket.

– Biblioteken är inte en tyst plats på samma sätt längre. Det har nog att göra med att man fokuserar mer på barn nu, och barn är sällan tysta. Just här i Kista har vi dock olika zoner, vissa med total tystnad.

Däremot får man inte störa och kolla på videos med hög volym eller prata i telefon med högtalare, där går gränsen säger hon.

Andra regler som gäller är att man inte får vara påverkad av alkohol eller droger, inte ha med sig husdjur, och inte trakassera eller diskriminera andra besökare eller personal.

Den kaffesugna får vänta till efter besöket.

– Man får inte äta eller dricka alls, även om det så klart är trevligt med en kopp medan man läser sin bok. Det finns en för stor risk att det förstör möbler och material. Det är nog den vanligaste störningen vi har här, vi får påminna folk om det ofta, säger Ida Udovic.