Snön har nästan smält bort på de stora tomterna i kvarteret i Djursholms Ekeby, där Olivia Trygg Larsen växte upp. Idag bor en annan familj i huset. Huset där hon både hade världens bästa familj, men där missbruket också fanns.

Hon minns hur de sprang mellan buskarna på sommaren.

– Det är så fint! Jag hade kunnat bo här igen.

Pappa förändrades

Olivia var 8, 9 år när det började. Hon minns hur pappa kunde förändras, bli en annan person. Slänga ur sig sarkastiska, elaka kommentarer.

I början då och då. När hon blev äldre hände det oftare.

– Stämningen kunde förändras direkt hemma. Då kom klumpen i magen.

Att hennes pappa hade ett problem förstod hon senare. Men inte att han var alkoholist. Pappa var ju charmig, framgångsrik och omtyckt.

– Alla ville ju bjuda med honom på middagar, han klädde sig snyggt, luktade gott. Han låg ju inte på någon parkbänk.

Utåt sett var livet idylliskt på många sätt.

Familjen åkte i väg på loven, hade pengar. Kompisarna tyckte hennes pappa var rolig som alltid hittade på kreativa lekar när de hade tråkigt. En fasad runt problemen byggdes upp.

Samtidigt fanns oron alltid där. Att pappa skulle dricka, förändras, göra bort sig.

– Jag kunde hälla vatten i vinflaskorna så att han inte skulle få så mycket alkohol i sig. Men det hjälpte ju inte, pappa blev bara arg.

Det första steget är att prata, berättar Olivia. Livet måste inte vara perfekt och det är okej för barn att både älska, och hata, sina föräldrar - säger hon.

Mikael Andersson

Fick ingen hjälp

Stallet blev Olivias frizon, dit hon flydde när hon inte orkade. Mamma Agneta parerade så gott hon kunde hemma. Men ingen visst ju hur det skulle hanteras.

Olivia halkade efter i skolan, och sågs som en pajas.

– Jag minns hur jag gick till skolsystern med huvudvärk. Då fick jag svaret att dricka mer vatten... Det var ingen som frågade hur jag hade det hemma.

Till slut var det en lärare i högstadiet som hajade till, som ringde hem.

– Efter det förändrades allt, då kom problemen upp till ytan. Det räddade mig.

Startade Trygga Barnen

Idag ser livet annorlunda ut.

Olivias pappa gick bort 2010, till följd av alkoholismen. Samma år startade hon stiftelsen Trygga Barnen med mamma Agneta, och har sedan dess jobbat för att nå ut till barn i liknande situationer och arbeta förebyggande.

Ett mål är att tvätta bort skammen.

Olivia Trygg Larsen berättar att i Djursholm finns en föreställning om att allt ska vara perfekt. Men även om du har världens bästa förälder, så kan den personen lida av en sjukdom. Vara i behov av hjälp.

– Ett första steg är att prata om det, säger hon.

– Om du växer upp i ett hem med missbruk så skyddar du dina föräldrar, då kan det vara svårt att prata. Men det är viktigt som barn att förstå att man kan älska sina förälder och samtidigt hata din förälder när den är onykter.

Vuxenvärlden behöver lära sig

Även om det är enklare att idag nå någon att prata med, än för 20 år sedan, finns mycket att göra, menar Olivia. Vuxenvärlden behöver lära sig om missbruk. Hur barnen påverkas.

Men det måste också ske praktiska förändringar, som att föreningar behöver rutiner om de tror ett barn far illa.

– Vi måste bli bättre på att fråga hur andra mår, och lyssna. Bli lite mer ärliga.

Vi frågor hur hon idag ser på att fira högtider, som julen.

Då är det barnen i fokus, berättar hon. Men hon saknar sin pappa.

– Han hade varit en fantastisk morfar.

– Det jobbiga för mig som jag hade med mig var alla fina minnen, innan det blev kaos hemma. Jag visste vad jag saknade. Men jag kunde inte prata om problemen.

Olivia Trygg Larsen på en av stigarna i Djursholms Ekeby där hon växte upp i en idyll - och med en stor skam.

Mikael Andersson