"Det finns inget alternativ, jag har alltid målat. När jag var tre år var det enda jag gjorde att rita. Ritade och skrev, ritade och skrev. Rycks det bort skulle jag känna mig alldeles tom och känna att vad är meningen.
Det är meningsfullt, speciellt nu i samhället när det är fokus på snabb produktion och snabbt resultat. Det spelar ingen roll vad för motiv det är, jag hade kunnat göra fiskebåtar och ingått i samma politiska system. Man gör någonting som inte har ett monetärt värde. Lake Chagan ställs ut på Frölundasalongen nu, det är en artificiell, radioaktiv, helt rund sjö där ingenting kan leva.
I Paris kopierade jag 1800-tals målningar i olja men sedan upptäckte jag akvarellmålning. Vattnets egenskaper är som en naturkraft som man måste förhålla sig till, som man inte kan kontrollera. Jag började 2013 när det var väldigt många naturkatastrofer. Motivet gifter sig bra med akvarell, saker som är utanför ens kontroll och som man inte på förhand kan säga hur det ska bli. Jag önskar att jag kunde sitta och måla 15 timmar om dagen.
Den svenska ambassadören i Kazakstan samlar på mitt politiska porslin. Han upptäckte det när jag ställde upp på Liljevalchs i Stockholm. Nu ska jag ställa ut där när det är 25 år sedan kärnvapensprängningarna upphörde. Jag målar platser dit jag inte kan komma, annat än genom måleriet. Det ska vara kraftfullt på något sätt och säga något om hur det är i världen.
Arnold Böcklins "Island of the dead" fascinerar mig. Jag har hellre en döds-ö hängande på väggen än någonting meningslöst."
