Heidi Rohlin Westin plockar fram blockflöjten som hon brukar förvara innanför tröjan.

– Den behöver vara lite varm för att den ska låta bra, förklarar hon.

Samtidigt som hon spelar en barockmelodi går hon uppför trappan, med fyra mammor och deras bebisar i släptåg.

På övningarna blandar Heidi barockmusik och egenskrivna melodier.

Alexander Kuronen

Där uppe väntar Centrumkyrkans andra pass babyrytmik för dagen. Det första var för de lite äldre barnen, som är nio till 18 månader. Ett av dem heter Elisabet.

Hon har spelat kazoo i dag, berättar pappa Kaveh.

– Hon kan spela, hålla rytmerna och röra sig med musiken.

Kaveh uppskattar både övningarna och fikat efteråt. "I dag pratade vi om hur barnen har ramlat och slagit sig. Man känner sig alltid som den sämsta föräldern när det har hänt, men alla har liknande erfarenheter."

Alexander Kuronen

Han märker hur både dottern och de andra barnen i gruppen blir allt bättre på det, i takt med att koordinationsförmågan stärks.

– Det är fantastiskt att se deras utveckling.

Funktionsmusik

Ty babyrytmik är inte som vilken sångstund som helst. Här framförs "funktionsmusik", särskilt utvald för att träna barnen i syn, hörsel och motorik.

För de små blir det ett sätt att lära sig att förstå de olika sinnesintrycken – men också en metod för att knyta an till föräldern, menar Heidi.

– För de allra minsta är det ett sätt att koppla ihop synapserna till att veta att när man tar på handen är det det som känns.

Heidi förvarar både instrument och kolleger i sin tröja. "Nallen hjälper mig under sångstunden", säger hon.

Alexander Kuronen

När hon började jobba med kurserna i Centrumkyrkan hade hon redan länge varit intresserad av metoden, alltsedan hon som tonåring spelade flöjt på en gudstjänst för spädbarn.

– Alla barn jollrade och skrek. Någon grät. Men från det att första tonen började spelas blev det knäpptyst. Jag kände att det var ett sådant magiskt fenomen, att det här vill jag göra igen.

I år firar hon tio år som babyrytmikens egen Julie Andrews i Centrumkyrkan. Många av melodierna som spelas på övningarna har hon skrivit själv.

Svårflörtad pojk

Uppe i rummet får gruppen slå sig ner på golvet. Heidi lägger undan flöjten och plockar fram gitarren i stället.

"Stellan, Stellan, Stellan är här", sjungs det. Varje unge får en egen strof.

– Jag, och Stellan också, tycker att det är supermysigt. Man får lite inspiration på hur man kan interagera med sina barn, säger mamman Emma Mohage.

Stellan och Emma till höger i bild. Bredvid dem syns Signe med mamma Klara. "Hon sade att vi måste komma och prova på", säger Emma.

Alexander Kuronen

Hon noterar dock att Stellan är lite mer svårflörtad än de andra barnen.

– Han är med och kollar, men är inte så aktiv eller utåtriktad. Det tror jag är ett personlighetsdrag hos honom.

Ger det honom något att vara med då?

– Det tror jag, absolut. Hans sinnen stimuleras nog på ett sätt som jag inte kan hjälpa honom mycket med där hemma, med levande musik och instrument.

Efter övningarna väntar fika på nedervåningen. Ett annat uppskattat inslag, inte minst bland föräldrarna.

Och grupperna har börjat växa igen, efter att ha krympt under pandemin.

– När det var som mest restriktioner var det bara tre föräldrar som fick komma. Nu har vi åtta i varje grupp. Det är lite magiskt tal för att få fina samtal, säger Heidi.