Året är 2030 och hemma hos din farmor hittar du ett gammalt svartvitt fotografi i en byrålåda. Ingen vet vem kvinnan på bilden är, det finns varken namn eller årtal på kortet, så du tar en mobilbild av fotot och skickar iväg det till Digitala Stadsmuseet.
Med hjälp av ansiktsigenkänningsteknik får du en träff – och en hel livshistoria om kvinnan på den hundra år gamla bilden rasslar fram.
– Så här häftigt kan det bli. De här gamla släktfotona har ett ganska lågt värde om man inte vet vilka de föreställer men får du en hel livsberättelse då blir det något annat. Det vi ska göra är att ge stockholmare från förr ett ansikte, låta dem synas och komma till tals, säger Mats Hayen, forskningsledare på Stadsarkivet.
Framtidsscenariot ska bli verklighet genom ett femårsprojekt där två arkiv med material från 1880 till 1930 förs samman. Det ena är en enorm porträttsamling, med hela 400 000 foton från ateljéer i Stockholm, som Stadsmuseet nu ska digitalisera.
Ömtåliga glasplåtar
Runt 40 000 av fotona, som idag finns på sköra glasplåtar, ska bli tillgängliga för alla på museets webb. Än så länge är väldigt lite känt om personerna som porträtterats men det ska en ihopkoppling med Rotemansarkivet från Stadsarkivet ändra på.
I den databasen finns nämligen uppgifter om hela 1,5 miljoner stockholmares liv, från födsel till död. Här skildras alltifrån flyttar, vigslar, skilsmässor och förlossningar till fängelsestraff. Det finns också uppgifter om människornas yrken och titlar, om de fått hjälp att söka sjukvård, pengar till nya skor eller stöd för att gå i skolan.
– Vi kan nästan följa personerna dag för dag. Nu ska vi försöka koppla ihop så många foton som möjligt med rätt livshistoria och fästa fotona vid rätt tidpunkt på de här människornas livstråd, säger Mats Hayen.
Till sin hjälp har staden forskare och spjutspetsteknologi inom ansiktsigenkänning, som ska matcha ihop rätt identitet med rätt foto, även i de många fall där det saknas namn på fotografierna.
Allmänheten bjuds in
Utöver algoritmer hoppas Mats Hayen på stockholmarnas hjälp i kartläggningen. Om ett par år tror han att allmänheten kan bjudas in för att bidra både med fotografier och kunskaper.
– Du ska kunna lägga till egna porträtt i systemet men också lämna information. Kanske finns det en hatt eller uniform som avslöjar vilket årtal fotot kan ha tagits som hjälper experterna att snäva ner olika tidsperioder eller platser. På så sätt kan datorn skapa bättre algoritmer, säger Mats Hayen.
Han hoppas att resultatet blir ett enormt fotoalbum med tusentals stockholmare från förr, som både forskare och en bred publik kan ha glädje av.
Fotona föreställer inte bara en liten elit utan vanligt folk som levde under tid när det moderna Stockholm började byggas, berättar Mats Hayen.
– Det här är alla våra föregångare. De är vi fast då. Tidigare har man bara mötts av namn och uppgifter om dem. Det här möjliggör för oss att berätta om Stockholms historia med människor som har ansikten.