Har du små barn vet du vilka Babblarna är. Så enkelt är det. Diddi, Bobbo och deras kompisar föddes som ett pedagogiskt hjälpmedel för barn med speciella behov. Det visade sig snart att många andra älskade dem lika mycket.

2016 tog de runda, färgstarka figurerna klivet upp på scen. Pandemin till trots har det blivit 750 föreställningar. Trots det säger regissören My Blomqvist Olsberg och skådespelaren Diana Ellman – som har gjort över 200 framträdanden som den blå roboten Klonk – att de aldrig tröttnar.

– Det är så roligt att se barnens genuina glädje när de är med och klappar, hoppar och dansar. Det är ingen Norénpjäs, direkt, säger My.

– Varje gång är som första gången, det går inte att värja sig. Det är verkligen ett samarbete med publiken. Det har jag aldrig varit med om när jag har gjort andra föreställningar, säger Diana. 

Riktigt turnébarn

My kallar Dianas fyraåriga dotter Dylan ett riktigt turnébarn. Hon brukar nämligen hänga med runt om i landet.

– Hon var tre månader när jag åkte på första turnén, säger Diana. 

– Förr skulle hon till och med kalla Babblarna sina syskon: Diddi och Dadda Ellman. Hon tycker att det är så otroligt roligt och säger: Snälla, kan vi inte vara på turné hela livet?

Diana berättar att hennes roll, Klonk, är den som driver handlingen framåt.

– Hon hjälper barnen i kontakten med Babblarna.

My Blomqvist Olsberg försöker förklara varför figurerna har blivit så oerhört ­populära:

– De är skapade så att barn går igång på dem, med stora ögon, starka färger, sina egna former och ljud. Barnen vet exakt vem som har vilken färg och vilken form. Anneli Tisell fokuserade helt på barnen när hon skapade dem, inte på föräldrarna.

Snart på Intiman

På scenen tillkommer den lättsamma glada popmusiken som tycks falla både barn och vuxna i smaken. Just nu är gänget på turné med Babblarna – den första musikalen igen. Den 21 maj kommer de till Intiman i Stockholm för fyra shower.

– Jag har en fantastisk, arbetsam ensemble som gör allt själv. De riggar, säljer merchandise och tvättar. När vi kommer till en teater brukar folk fråga: Var är resten?