Jag har äntligen bestämt mig för att flytta till Hisingen. Problemet är bara att jag troligtvis inte hinner ta mitt pick och pack och flytta dit förrän det är över. Livet alltså.

Men om det nu är svårt att i levande livet hitta ett trevligt och prisvärt litet hus i trakten av Tuve och Säve, och allra helst i Skändla såklart, så är det precis lika problematiskt efter döden.

Eftersom det råder brist på begravningsmark i Göteborg har begravningssamfälligheten inte möjlighet att boka in så kallade gravvisningar för förtida gravrättsupplåtelser. Man kan alltså inte få en gravplats förrän man ska gravsättas. Och då är det ju så att säga redan försent.

Men det man kan göra, och det är precis det jag har gjort redan nu, är att vara extremt övertydlig i sin önskan, last will and testamente!

Enligt begravningslagen ska den avlidnes vilja respekteras i första hand. Sedan behöver mina anhöriga vara överens om detaljerna. Och detaljerna har jag redan rett ut. Kistgrav i Tuve, med möjlighet till framtida sällskap i form av kärestan min.

Känslan av att veta att det är just på Tuve gamla kyrkogård vi hamnar gör mig trygg med tanken på att gå vidare, att dö, att livet ofrånkomligen tar slut, att vi alla den vägen ska vandra. Till de sälla jaktmarkerna på Hisingen.

Och även om vi alla såklart inte väljer att vandra vägen förbi Tuve så kanske vi ses ändå, på andra sidan, på andra sidan älven.

Hisingen FTW.

Veckan känsla.

Irritation. Var är den förbannade våren???