”Vem skulle du vilja ge en kram?”
Jag möttes av tårfyllda ögon när jag ställde den enkätfrågan i höstas. Att en kram skulle bli så laddad – och otillåten – gick såklart inte att förutse när vi gick in i 2020.
Det har varit ett omskakande år minst sagt. Vi har alla en ny verklighet omkring oss.
Vi lever i en vardag som präglas av avstånd till okända men också till dem vi tycker om. En verklighet där döden för många är mer närvarande än tidigare. Ett sorgens år.
När den här artikeln skrivs har 234 nya coronafall i Tyresö rapporterats in på en vecka. Det är den högsta veckosiffran sedan covid-19 började att sprida sig i våras.
Tyresö har nu över 1 800 bekräftade fall. Det gör ont att tänka på.
Ur allt har också något fint vuxit. Jag kommer att se tillbaka på styrkan i att gå samman. Jag kommer att ta med mig hur många Tyresöbor som har hjälpt andra. Jag blir rörd när jag tänker på det.
https://www.mitti.se/min-lokala-hjalte/stottade-varden-i-coronakrisen-nu-ar-de-min-lokala-hjalte/lmtiq!9010677/
Jag tänker på Ylva Hansson och Kurre Nilsson som i våras när krisen var ny drog igång tillverkning av skyddsförkläden i sitt garage på Brevik.
Jag tänker på alla som hjälpte dem att få ihop 5 000 förkläden(!). Scouter, lärare, elever, advokater, textilverkstaden och andra.
Jag tänker på Strandskolan, gymnasiesärskolan och Micke Jakobsson på Brevik som hjälpte till med tillverkning av visir.
Jag tänker på alla som har tagit hand om sjuka, som har täckt upp för varandra, som har levt isolerade, som har ställt om med kort varsel, som har lidit ekonomiskt, som har hjälpt andra att på olika sätt få vardagen att gå runt.
https://www.mitti.se/nyheter/micke-3d-printar-skyddsutrustning-till-varden/lmted!8465195/
Alla har vi kämpat, anpassat oss och ställt upp på olika sätt. Tack för det här året. Med förhoppning om ett ljusare 2021.