Antingen hatar eller älskar du dom.

Vad det gäller? Eporna naturligtvis. Just, älskade eller hatade.

En vanlig åsikt: ”Bättre att ungarna skruvar på sina epor, än att de går ut och gör ofog”.

Andra menar att bromsklossarna inte fyller någon nytta, utan bara väsnas och är i vägen.

Men helt klart är att eporna blir fler. Och fler. Och numera handlar det definitivt inte längre om Volvo Duett från 50- och 60-tal.

Kan mycket väl vara till synes intakta lyxbilar. Porsche Cayenne inte helt ovanlig. Någonstans i Sverige lär det till och med rulla en Lotus Esprit som epa, eller rättare sagt A-traktor.

Den avgörande lilla hemligheten är en liten svart box som inköps för ett par tusenlappar på nätet och som reglerar varvtal och hastighet till 30 km/h.

Enköping ståtar med 165 A-traktor.

Håbo med 55.

Hur många som verkligen är i trafik berättar inte statistiken.

På tio år har det totala antalet i Sverige ändå ökat tre gånger upp, slagen bara av de så kallade moppebilarna som lyckats med den bravaden enbart sedan 2018.

För ett år sedan fanns det 64 mopedbilar i Håbo och 80 i Enköping. Antagligen passerades 100 i båda kommunerna under fjolåret. Siffrorna har inte kommit än.

Att moppebilarna är till nytta för både ung och gammal är knappast ifrågasatt. Däremot är det svårt att få samma erkännande för A-traktorerna, trots att föregångaren, den äkta Epa-traktorn verkligen tillkom för att göra nytta.

Ursprungs-epan var helt enkelt ett jordbruksredskap som från slutet av 20-talet hade sin bakgrund i den brist på hästar och traktorer som blev ännu värre under andra världskriget genom inskrivning till kronan, i klartext militären.

Namnet lånades från lågprisvaruhuset EPA och syftade på låga priser och lägre kvalitet. Eporna var gamla lastbilar och lika gamla personbilar, som nedväxlade och med låg hastighet försvann under fiskalens radar.

Efter kriget, en bit in på 50- och framför allt 60-talet blommade Epa-floran upp kraftigt. Nu var det ungdomar som insett att epan var ett fiffigt sätt att få köra bil redan från 15 år.

Efter en rad på uppmärksammade olyckor såg regeringen 1975 det som en nödvändighet att tukta den vildvuxna floran och slog till med ett totalförbud – som hävdes lika snabbt efter hotet om ett nytt dalauppror. 6 000 namnunderskrifter mot förbudet. Bara i W-län.

Dalkarlarna vann slaget, som så många gånger förr. De epor som redan fanns fick vara kvar, men inga nya tilläts. Så småningom kom ett nytt regelverk, som effektivare än bara en spärrad låda och ändrad utväxling skulle hindra fortkörning. Det tog några år, men sedan var A-traktorn var född.

Och som du vet vid det här laget – en A-traktor kan se ut i princip hur som helst. Bara LGF-skylten på bakvagnen, alltså triangeln, skvallrar om att det här inte är en ”riktig” personbil – men ändå med besiktningstvång.

På Trafikverket funderas det över om det vore en bra idé att A-traktorn ska få köra i 45 km/h, precis som moppebilarna. Därmed ska eporna bättre följa med i trafikrytmen. Åtminstone i tätorterna.