Framför ateljén står en 120-kubikare från 50-talet. Känd under smeknamnet Rödmyran.
– En ursvensk MC, vacker i all sin enkelhet, men just den här maskinen behöver varsam renovering. Husqvarnaemblemet saknas på bensintanken som borde få bli röd igen. Samma gäller lyktan. Ljuddämpare och bakljus i original hör också till.
Via en slingrande grusväg bakom ett åkeri i Skolsta har jag kommit hem till Ulf och Maria Sandqvist med skylten Litslena Möbelverkstad vid grinden.
Möbelverkstad? Rätt långt från veteranmotorcyklar kan det tyckas. Ulf fortsätter:
– Inte alls, omsorg i båda fallen. Vi kan också säga trygghet, en brygga till gårdagen, till vår barndom, farfar och mormor, till det goda hantverket.
Ulfs yrke är möbelrenoverare. MC-intresset en hobby. Maria jobbar i sjukvården – men tar på ledig tid hand om målarjobbet i ateljén:
– Använder gamla tekniker, nästan alltid kalkbaserade mineralfärger. Mer miljövänligt än så kan det inte bli.
Nu håller jag på att tappa spåret. Det var veteranmotorcyklar vi skulle prata om. Inte hur man renoverar mormors soffa.
– Skillnaden är inte så stor, säger Ulf. Det handlar om känsla. Om att återställa med varsamhet.
Nu är jag brydd. För bara några veckor sedan beskådade jag en Hot Rod, i grunden Ford Tudor -31 men nu med sänkt tak och förkromad, huvlös motor. Är det fel att göra så?
– Nej, genom en ny generations ögon förvandlas här något som annars kunde ha gått till skroten. Det viktiga är hantverket, att inte fuska bort det yrkeskunnande som en gång ligger bakom verket.
Ulfs far hette Egon Elf, välkänd profil från 50-talets TT-lopp i Hedemora.
– Jag kan nog säga att jag växte upp i hans metanoldoftande verkstad.
Den sista tävlingen, Prins Bertils Memorial, körde pappa Egon som 86-åring.
– Min fars engelska Matchless har jag väl inlåst. Efter en del puts är min plan att lufta 500-kubikaren i ett veteranlopp.
Till vardags kör Ulf en Kawasaki VN 1500 Classic från 1996.
Hans bakgrund är minst sagt skiftande. Brandman, ambulansförare, fastighetsförvaltare. Dessutom skicklig hobbyfotograf. Vägen till möbelrenovering gick via egna fotoutställningar på Skeppsholmen i Stockholm.
– Inriktade mig på att skildra studiointeriörer från förra sekelskiftet. I den bilden ingick fina stolar i tapetserarstil, sådana med tofsar…
En inspirerad Ulf pluggade möbelhistoria, utbildade sig i möbelrenovering, träffade blivande hustrun Maria som delade intresset för att återställa och bevara – och plötsligt insåg paret att det var dags att vända storstaden ryggen.
Här ett par kilometer från Litslena kyrka fann paret Sandqvist sin nya tillvaro. Gårdens gamla huvudbyggnad blev ateljé och verkstad.
– Vi har behållit patinan på verandan. Den slitna ytan berättar sin egen historia.
På tal om historia, det händer till och med att Ulf och Maria avråder kunden från att måla om en möbel:
– Visst, armstöden må vara slitna, men det kan vara av mormors händer. Allt runt oss behöver inte vara i nyskick. Oavsett det gäller motorcyklar, möbler eller andra kära ägodelar.