tt stenkast från Källbrinks IP ligger1600-talstorpet Nytorp, avskilt från Gamla Stockolmsvägen med ett gärdsgårdsstaket och med naturen som närmsta granne. Sibel Özkan berättar att kaféverksamheten under det senaste året förvisso påverkats av corona, men att det ändå varit en stabil ström av besökare.
– Vi ligger mitt ute i skogen och har inga konkurrenter, och under pandemin har det varit många som valt oss på grund av att vi har haft öppet, och för lägets skull. Folk som promenerar kan ta med sig kaffe och sitta i naturen, säger hon.
Det var just under en promenad i området för fyra år sedan som Sibel och hennes man upptäckte kaféet.
– Då var det stängt, men vi satte oss ändå här på tomten och pratade om hur lugnt och skönt det var, ” tänk att få jobba här”, sa jag. Det var en sån härlig känsla.
Även om hennes man kände en viss skepticism över att starta kafé i ett 1600-talstorp så vissteSibel direkt att hon hittat rätt.
När förmiddagspromenaden avslutats tog Sibels man en tupplur, och när han vaknade senare på eftermiddag så hade Sibel en glad, men också överraskande, nyhet.
– Klockan 17 så vaknar min man och jag säger ”vet du, kaféet är vårt!”. Vilket kafé säger han, han var ju helt nyvaken!
Den tidigare ägaren, som till en början avfärdat tanken på att sälja kaféet, hade fastnat för Sibel beslutsamhet och sett att hon hade energin som krävdes för att driva vidare kaféet.
– Jag är väldigt tacksam mot Ulrika som jobbade här i 25 år med sommarkaféet. Hon är en underbar människa och jag försöker följa hennes fotspår med både servicen och vänligheten.
I början så var tanken att driva kaféet vid sidan av hennes vanliga jobb inom vården, men när intresset växte och kunderna blev fler sade Sibel upp sig från sin anställning och satsade helhjärtat på kaféet.
Hur har det varit att gå från att ha varit anställd under 15 år, till att driva eget företag?
– Jag har fått fler rynkor och mer vitt hår! Jag trodde absolut inte att det skulle bli så stort. I början kunde jag ha 10 gäster under en dag, men nu kan det en vinterdag vara minst 50 personer. På sommaren är det mellan 300 och 500 gäster på en dag.
En gemensam nämnare från sitt tidigare arbete som undersköterska ser Sibel i den sociala biten, att varje dag få träffa gäster, både stammisar och nya.
– Jag jobbade med människor då och det gör jag fortfarande, men på ett annat sätt. Jag slutade där för att det blev så mycket mer jobb med kaféet än vad jag hade räknat med. Det tar mycket energi och kraft – det är inte bara att baka äppelpaj och brygga kaffe.
Under sommarmånaderna arrangeras studentfiranden, bröllops- och begravningsfikor i torpet och dess tillhörande trädgård. Att få ta del avgästernas både lyckliga och sorgliga stunder ärnågot Sibel värderar högt.
– Det är ett mycket personligt arbete. Jag blir så ledsen när det händer mina kunder något, jag märker ju när någon inte kommer hit på ett tag och då undrar man ju såklart om det hänt något. Men sen blir man så glad när de dyker upp, säger Sibel och fortsätter,
– Vi har sjukhem och äldreboende i närheten, så det är ju många äldre kommer hit för att fika. Och det är många anhöriga som valt att ha sin slutfika hos oss, så ibland sprutar tårarna när jag serverar. Men så är det, så jobbar jag, säger hon.
I framtiden hoppas Sibel kunna utveckla restaurangdelen ytterligare genom att erbjuda alkohol på menyn.
– Jag håller på att försöka få alkoholtillstånd, det vore fint att kunna servera lite vin till räkmackan på sommaren. Det blir ingen bar, men ett glas vin eller en öl till maten i alla fall.