– Ofta är det den största investeringen som en människa gör. Ska man köpa bil så kanske man provkör 5-10 olika modeller, men det händer ju att människor köper bostadsrätter på första visning, och den är kanske 10–15 gånger dyrare än bilen, säger Folke Höjmar, som står bakom organisationen Boriks, Riksorganisationen för bostadsrättsinnehavare.
Att engagera sig i en bostadsrättsförenings styrelse ser Folke som ett sätt att sköta om den investering man gjort, då värdet av ens innehav påverkas mycket av föreningens skick.
– Det är att se om sin egen ekonomi, det är ingen nöjesförening vi pratar om utan det är ekonomiska värden i det här. Och går det snett så tar det lång tid att räta ut problemen i en förening, säger han.
Saknar man kompetens för att till exempel fylla posten som kassör finns det ändå gott om möjligheter att hjälpa sin förening, menar Folke Höjmar.
– Många är rädda för att det ska innebära mycket arbete, men det beror på. Många är kunniga på ett visst område och det kan utnyttjas i en förening på rätt sätt.
Kan adjungera till styrelsen
– Jag har inventerat och gått ut med enkäter till medlemmar – vad kan ni, vad har ni för profession. Vissa kan juridik, andra ekonomi och så vidare. Och dessa behöver ju inte gå med i styrelsen utan de kan ju jobba med andra saker, och adjungera till styrelsen, säger Folke.
I en tidigare artikel här tog vi upp en undersökning av Sveriges Bostadsrättscentrum som visade på att bostadsrättsföreningars medlemmar har ett lågt förtroende till sin styrelse.
”Största orsaken är information”
Folke Höjmar menar att dålig kommunikation från styrelsen till föreningens medlemmar spelar en stor roll i varför förtroendet inte är högre.
– Jag vill påstå att den största till orsaken till att föreningsmedlemmar känner litet förtroende till styrelsen är brist på information. Och det leder även till missförstånd och onödiga konflikter.
Att löpande informera medlemmar både digitalt och på papper, för att passa alla åldersgrupper, om vad som händer i en förening ser Folke som en möjlig väg för att skapa större förtroende i en förening.
– Informationsplikten skulle vara bättre mellan styrelse och vanlig medlem. När jag var ordförande under fem år i en förening så hade vi månatliga medlemsbrev, både i papper och digitalt, för att berätta vad som händer i föreningen, säger Folke.