Frida Hallgren är överlycklig över att få sjunga igen. Många minns säkert hennes roll i biosuccén Såsom i himmelen. I unga år sjöng hon musikallåtar med Vasastans musikteater. Då åkte de runt på julgransplundringar och sjöng ett potpurri från bland annat Annie, Sound of Music och Pippi Långstrump.

Sjungit Robert Broberg

På senare tid har Södermalmsbon återupptagit sången i både Roberts Broberg- och dalbana och Soppteaterns Love me Tinder.

– Jag känner mig genomandad, lungorna och magmusklerna får jobba. Jag känner mig piggare och gladare, förklarar hon.

Nu är det alltså dags igen – och tuffare än någonsin. All dialog i föreställningen, som hade premiär förra helgen, består av sång. 26 låtar ska avverkas och hon sjunger med i alla. Det har krävt noggranna förberedelser.

– Jag har tagit några sånglektioner – och sjungit konstant. Jag går runt hemma och sjunger, familjen är jätte­irriterad, eftersom det är väldigt många konstiga stämmor, som inte är så snygga själva. Det händer att jag vaknar mitt i natten och testar olika stämmor.

Efter en dåligt tajmad förkylning har hon fått jobba med ett fonationsrör, en slags plastlåda där man blåser i ett rör under vattnet.

Marika Lagercrantz och Matilda Ragnerstam i Tove Jansssons Sommarboken.

Marika Lagercrantz och Matilda Ragnerstam i Tove Jansssons Sommarboken.

Sören Vilks

– Man masserar stämbanden, det vibrerar på ett mjukt sätt, förklarar hon.

Den första riktiga repetitionen blev en prövning.

– Vi höll på att smälla av för att vi blev så torra i halsen. Vi måste ha vattenflaskor gömda lite överallt i scenografin.

Socialdemokraterna – the Musical utspelar sig dagarna efter valförlusten och det är dags för självrannsakan.

– Vi är en grupp som har fått i uppdrag att analysera varför det blev det så här. Vi vrider och vänder på alla perspektiv, kastar skit på varandra. Hela tiden för och emot i olika ämnen. En analys är att valresultatet är väljarnas fel.

Radikal feminist

Frida spelar Linda, en radikal feminist som samtidigt vill hjälpa pojkar i skolan och inte tycker att de ska behöva leva med arvssynden.

– Sedan kommer det två personer som är högre uppsatta i partiet och hon vill gärna haka på dem. Hon vill vidare och är den som är ute och minglar på gallerier.

Frida Hallgren beskriver föreställningen som en musikalisk satir.

– Det är som en kabaré fast med lite ståtligare förpackning. Det är samhällskritik och väldigt mycket vad folk pratar om runt om i fikarummen. Den är aktuell!