Klockan är 16.29 på fredagseftermiddagen och Sami, 16, har varit inne på bageriet i Bredängs centrum på väg hem från skolan.
I samma ögonblick som han kliver ut blir han fasttagen av två polismän, som raskt leder iväg honom runt hörnet och ställer upp honom mot väggen.
Allt sker framför ögonen på Mitt i:s reporter, som stämt träff med några killar i Bredäng för att prata om relationen mellan polisen och ungdomarna.
Den ena polisen visiterar Sami, tar ett foto och beordrar honom att stå kvar i ett par minuter. Sedan släpps han och polismännen åker sin väg. Förklaringen?
"Ränder på byxorna"
– Det var inte helt glasklart. De sa att jag hade likadana ränder på byxorna som en person som hade sprungit runt i ett garage, säger Sami och ler lite.
Han är inte särskilt upprörd.
– Det här händer oss varje dag. Och värre saker också. Första gångerna blir man arg, men sen orkar man inte hetsa upp sig. Man vet att man i alla fall inte kan göra någonting, de har hela makten.
https://www.mitti.se/ettsthlm/stoppad-av-polisen-40ganger/reptjw!8TBFtEKSUS4lw1EFEouQA/
Kompisarna Alex och Mohammed, 17 år, har blivit visiterade många gånger. Båda går på gymnasiet, ingen av dem har något med droghandeln att göra, säger de, den som polisen vill komma åt.
– Jag har blivit nedtryckt i en bil, poliser har kallat mig n-ordet, de kan säga saker som ”vilka fula skor du har”, bara för att provocera. Rena mobbningen ibland, säger Alex.
"Slutar bry mig"
– Och om man säger något tillbaka blir det bara värre. Man vet att de aldrig behöver stå till svars. Man slutar till slut att bry sig.
Men denna ”normalisering” är inte alls okej, tycker Emma Dominguez, engagerad i det nya nätverket 127 Forum.
– Det är inte ”skit samma” att ungdomar upplever sig så orättvist behandlade. Vi som bor här är människor och vi har rättigheter, säger hon.
Kvällen innan var Emma Dominguez med och organiserade ett samtalscafé i kulturhuset Folk i Skärholmen, med rubriken Rasprofilering som lockade ett 40-tal ungdomar från området.
Alex och Mohammed från Bredäng var där. Två jurister deltog som experter för att prata om lagar och rättigheter.
– Polisen är otroligt viktig för vår trygghet. Men unga behöver också ha kunskap och rätt verktyg, sa Robin Aygun, en av organisatörerna.
"Rätt att filma"
Juristen Martin Andria, själv uppvuxen i området, konstaterade att all slags diskriminering är förbjuden i grundlagen.
– Det går inte att titta in i polisernas huvuden och se om de är rasister eller inte. Det bästa är att agera sakligt, då ökar chansen att polisen gör det också, sa han.
Martin Andrias främsta råd var att man ska försöka filma eller spela in ljud med mobilen vid ett polisingripande, vilket man också har laglig rätt att göra.
Rami Al-Khamisi, från organisationen Rörelsejurister, berättade om Copwatch, en modell som finns bland annat i USA, där frivilliga aktivister håller koll på att poliserna gör sitt jobb korrekt.
"Inte effektivt"
– Grunden för ett bra polisarbete är att människor känner sig rättvist behandlade. Om de bemöter folk på ett sätt som förstärker vi-och-dom-uppdelningen, hur effektivt blir det?, frågade han.
Alex, 17, tycker att Copwatch låter som en perfekt lösning:
– Det behövs något som påminner polisen om att de måste följa lagen. Vi begär inget extra, bara att bli behandlade som alla andra, som en del av samhället, säger han.
Fotnot: Sami, Alex och Mohammed heter något annat i verkligheten.
https://www.mitti.se/ettsthlm/malet-minskad-konflikt-mellan-polis-och-unga/reptjp!W6Xb0uA2Vo330LN68eVjg/
”Skippa adidasbyxorna och skaffa en annan bil, då kommer polisen att sluta kontrollera dig”.
Rådet återkommer i olika varianter bland läsarkommentarerna till vår artikelserie ”Stoppad av polisen”.
Killarna på torget i Bredäng tycker att förslaget är korkat:
”Ska man förbjuda Östermalmsbor att ha sina märkeskläder också? Poliserna är ju bara lata när de tar alla som klär sig likadant, istället för att göra sitt jobb ordentligt”.
Poliserna själva tycker ofta att deras ”profilering” är tillräckligt träffsäker: Står man på en plats där det säljs narkotika och uppträder på samma sätt, då får man finna sig i att bli kontrollerad, menade ett gruppbefäl i en tidigare artikel.
Mycket tyder på att det också stämmer, att ett byte av klädstil och umgänge minskar risken att bli stoppad.
Trycket från polisen gör det dessutom jobbigt, också för de skötsamma, att stå och hänga utanför tunnelbanan, vilket är precis vad polisen vill.
Ibland fungerar det. Men vi ser också exempel på hur polisen misslyckas med att skapa stöd för sin strategi bland ungdomarna, just i de brottsutsatta stadsdelar där de verkligen skulle behöva uppbackning och goda relationer.
”Vi fattar att polisen jagar de kriminella. Nu blir det istället ett krig mot oss alla som bor här. Det föder bara vi-och-dom-uppdelning och polishat, helt i onödan, säger flera av killarna.
Det här måste gå att hantera bättre. Hur kan polisen vara nöjd med resultatet? Vad skulle behövas? Kom med förslag. Maila mig!