Arbetslösheten bland kulturarbetare har ökat med över 100 % i Stockholm, och ändå tycker kulturborgarrådet Jonas Naddebo att vi ägnar oss åt missledande information när vi påpekar att det finns mer som den blågröna majoriteten kan göra för att stötta kulturarbetarna. Det är en häpnadsväckande retorik.
För om det är något som är vilseledande så är det den blågröna majoritetens så kallade ”krisstöd” till kulturen som inrättades i våras. Det var ju nämligen inte något tillskott av pengar, utan pengar som togs från kulturstödet. Man stöttade alltså kulturarbetarna med pengar som man samtidigt tog ifrån kulturarbetarna själva, gav med den ena handen och tog med den andra. Det är inte vad vi kallar ett stöd.
Krisstöd
Det förslag som vi har lagt tillsammans med S och Fi om ett krisstöd på 35 miljoner kronor är inte omöjligt att genomföra. De pengarna finns i en reserv och staden skulle ha råd. Det är inte försent än. Och varför är det så provocerande att påpeka att en del av de statliga bidragen bör gå till kulturen? Det förstår vi inte.
Vi vet att de som arbetar på kulturförvaltningen har gjort allt vad de kunnat för kulturen i Stockholm med de förutsättningar de haft, och gjort det bra. Men de kan inte trolla med knäna, och de har inte möjlighet att besluta om att inrätta krisstöd och tillföra extra resurser. Det är ett beslut som kulturborgarrådet måste ta tillsammans med sina kollegor i den blågröna majoriteten.
Svår tid
Centerpartiet gillar att påpeka att vi i Vänsterpartiet alltid vill lösa allt med mer resurser. Att vi tror att pengar växer på träd och är naiva när det gäller ekonomi och finansiering. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Vi vet nämligen, uppenbarligen till skillnad från kulturborgarrådet, att det inte går för någon att leva på luft. Den varken mättar eller värmer.Därför är det vårt ansvar som politiker att göra allt vi kan för att se till att så många kulturarbetare som möjligt kan klara sin ekonomi i den svåra tid som vi går igenom nu. Det hoppas vi att kulturborgarrådet håller med om.