Jasenko Omanovic (S) och Johan Büser (S) skriver i en debattartikel den 10 mars att Göteborgsmoderaterna är tysta i frågan om höghastighetstågen. Uppenbarligen följer Omanovic och Büser inte frågan i riksdagen särskilt väl eftersom vi debatterat frågan flera gånger. Senast i början av februari i en interpellationsdebatt med infrastrukturminister Tomas Eneroth.
Precis som debattörerna konstaterar har det inte skett några större satsningar på järnvägskapaciteten på decennier i Sverige. Behoven är stora – där är vi överens. Det man kan fundera på är vilka behov som är störst?
Kritiken mot höghastighetstågen är enorm, från bland annat Riksrevisionen men också från forskare och näringsliv. Stora kostnader, andra investeringar som trängs undan och tveksam miljönytta är bara några av sakerna som kritiserats. Ett höghastighetståg mellan Göteborg och Stockholm beräknas vara klart först om 20 år och skulle innebära kanske så lite som 20 minuter snabbare restid mellan de två städerna.
Samtidigt har pendeltågskapaciteten i Västsverige redan slagit i taket så att det inte går att föra in fler pendeltåg. Det innebär också att risken för störningar är stora – något många göteborgare får uppleva när de huttrandes står och väntar på försenade tåg.
Till skillnad från Omanovic och Büser vill vi moderater prioritera att bygga ut pendeltågskapaciteten kring Göteborg så snart som möjligt. Vi vill se färre huttrande göteborgare på pendeltågsperrongerna hellre än att vi riksdagsledamöter om 20 år ska få 20 minuter kortare restid till Stockholm.
Interpellationsdebatten i februari handlade för övrigt om att planeringsarbetet om höghastighetsbanan mellan Göteborg och Borås riskerar att innebära att en död hand läggs över allt byggande i en korridor som är sju mil lång och 1,5 mil bred. Detta medan Trafikverket fortsätter utreda en eventuell dragning i flera år till. I den frågan har Omanovic, Büser och för den delen Tomas Eneroth varit väldigt tysta.
