Vi är elever i internationella klassen på Alviksskolan. Vi har olika hudfärger, vi kommer från olika länder, kulturer och religioner, och vi pratar många olika språk. Vi är trötta på rasismen!
För det första: Rasismen får oss att inte trivas med oss själva. Till exempel när elever i skolan säger något till oss om hur vi ser ut, eller säger till oss att vi inte kan prata svenska. Eller när vi ser rasistiska bilder och videos på sociala medier, som idrottsmän- och kvinnor som får rasistiska kommentarer. Allt detta får oss att känna oss överflödiga, oviktiga och inte tro på oss själva.
För det andra: Vi har erfarenhet av diskriminering från flera olika länder. Till exempel mot afghaner i Iran, mot araber i Turkiet, albaner i Grekland och utomeuropéer i Polen. Vi vill inte vara med om samma sak i Sverige!
Men, vi lever väl i ett demokratiskt land och alla har rätt att tycka vad de vill? Vi förstår att vi lever i ett demokratiskt land, och alla har rätt att tycka vad de vill. Men tänker man med hat i sina tankar så kan det leda till både psykiskt och fysiskt våld.
Vi har just läst en roman där en nynazist lär sin vän att också bli nynazist. Därefter dödar de en kille. Till slut hamnar de i fängelse, och våldet drabbar både deras familjer och killen som dör. Rasism kan också leda till självmord.
Allt detta får människor att må dåligt. Vi kommer från många olika länder, pratar många olika språk, ser ut på olika sätt och har olika idéer, men vi har samma tankar om rasismen. Vi är trötta på den!