Ett första enkelt steg för att bidra till att ena vårt Stockholm är uppleva närheten mellan stadsdelar. Se andra stadsdelar som grannar i Stockholms offentliga rum, skriver Ida Kriisa, initiativtagare till "Vår stad - våra unga". Foto: Simon Rehnström/Privat

Debatt: Till er som tänker att skjutningarna inte är "vårt" problem

På lördag ska vi manifestera mot skjutvapenvåldet igen i Järva. Även vi som till vardags rör oss i kvarter som ännu inte drabbats behöver revidera tankesättet ”det händer inte här”, skriver Ida Kriisa, som undrar varför vissa facebookgrupper raderar inlägg om manifestationen.

  • Publicerad 06:15, 2 dec 2021

Det här är en debattartikel/insändare på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Jag skäms när jag tänker på hur vi inte varit där, hur vi bara låtit den negativa utvecklingen skena och tittat på.

Mordet på en 19-årig ung man i Hammarby Sjöstad den 22 oktober förde utvecklingen av gängkriminalitet och skjutningar (mord) närmare många Stockholmare. Att känna att våldet finns nära berör på ett särskilt sätt, men väckte också frågan varför mordet i innerstan kom att bli en ögonöppnare.

Jag konstaterade att avståndet mellan adressen där jag bor och Hammarby Sjöstad är ca 20 min. Lägger jag till ytterligare ca 10 minuter men åker i en annan riktning så befinner jag mig i Järvaområdet som drabbats svårt av skjutningar de senaste åren.

Samhällsfunktioner som försvunnit

Efter kontakter med boende i Järva fick jag ta del av berättelser om hur fritidsgårdar stängts, om hur skolorna inte förmådde ge ungdomar möjligheter att klara sina studier, om samhällsfunktioner som har försvunnit från området och om en destruktiv boendemiljö.

I media har vi kunnat läsa demoniserande skildringar om de områden polisen kallar för ”särskilt utsatta”. Jag skäms när jag tänker på hur vi inte varit där, hur vi bara låtit den negativa utvecklingen skena och tittat på.

En del av vår stad

När jag säger ”vi” menar jag oss samtliga: myndigheter, media, folkvalda och vi som utgör civilsamhället. Oavsett var i staden vi bor så är dessa områden en del av vår stad. Utmaningarna bör vara lika angelägna för oss även om det vi kallar vårt hem finns några kilometer därifrån.

Efter mordet i Hammarby Sjöstad åkte jag till Tensta för att nattvandra tillsammans med kvinnor i området. Jag gick tillsammans med en kvinna vars 19-åriga son skjutits till döds. Vi vandrade förbi platsen där hans liv togs, men också platserna där hennes barn leker och platsen där hon bor.

Ömtåliga drabbas

Jag kommer alltid att minnas detta. Att som mamma möta en annan mamma som förlorat sitt barn i detta skoningslösa skjutvapenvåld är drabbande! Gängkriminalitet och skjutvapenvåld är samhällsproblem som drabbar de mest ömtåliga först.

Vi får inte ha beröringsskräck inför detta faktum. Våra barn och ungdomar rör sig över hela stan. I alla stadsdelar kan våra unga drabbas av rån, i alla stadsdelar finns det en skrämmande tillgång av droger.

Tillgång till skjutvapen

I alla stadsdelar finns det dem som är ett eller två led ifrån personer med tillgång till skjutvapen. I alla stadsdelar finns det barn och unga som måste få vara stolta över att de fått växa upp i ett tryggt Stockholm.

Den första vandringen avlöstes av fler, där jag och många andra åkte den korta sträckan med T-bana vilket uppmärksammats stort och bemötts positivt från alla håll! Inte minst av stor värme från lokala krafter i Järva.

Upplev närheten

Känslan av ett nytt ”vi” kom snabbt - vi får inte överge varandra. Vi behöver omhänderta hela vårt Stockholm. Alla våra unga måste få samma förutsättningar och möjligheter. Vi, alla och envar, oavsett bakgrund, partipolitisk eller religiös tillhörighet kan göra skillnad.

Ett första enkelt steg för att bidra till att ena vårt Stockholm är uppleva närheten mellan stadsdelar. Se andra stadsdelar som grannar i Stockholms offentliga rum, och byt bilder av våld och utanförskap mot gemenskap. Järvaboende som så länge sträckt ut sina öppna händer för att mötas.

Inlägg tas bort

På lördag den 4 december är vi alla inbjudna till Järva igen. Denna gång för en ljusmanifestation i Husby. Jag har postat inbjudan under rubriken ”Vår Stad – våra unga” på olika lokala sidor i sociala medier. Inlägget har gillats och delats, och i de allra flesta grupper har inbjudningen fått ligga kvar.

Men det finns också sidor/grupper där inläggets tagits bort. Jag funderar på vad det beror på.

"Inte vårt problem?"

Skall det som postas i de här grupperna bara gälla det lokalaste lokala angelägenheterna? Upplever gruppernas administratörer att inbjudan inte är intressant för att den kommer från en annan stadsdel? Känner man kanske att det inte ”är vårt problem”? Det är vårt problem. Det handlar om alla våra barn och ungdomars livsarena och trygghet.

Även vi som till vardags rör oss i kvarter som ännu inte drabbats behöver revidera tankesättet ”det händer inte här, det drabbar inte mig”. För det händer här och det drabbar oss.

Välkomna på lördag

Skjutvapenvåld sprider otrygghet, ökar klyftorna och drabbar direkt eller indirekt otroligt många med oöverblickbara konsekvenser för anhöriga, vänner, vittnen, grannar, skolor, lärare och många andra.

Välkommen till Husby centrum på lördag den 4 dec kl 19.00. Tänd ett ljus för dem som gått bort och för att visa att vi är många i den här staden som bryr oss om varandra.