Gång på gång drar Stockholms stad ned på stödet till personer med normbrytande funktionalitet. Inte för att deras funktionsnedsättningar mirakulöst har försvunnit. Inte för att behoven av några andra anledningar förändrats. Nej, anledningen är snarare att den grönblå majoriteten prioriterar något helt annat än våra mänskliga rättigheter.
För det är vad allt handlar om. Prioriteringar. Stockholms stad är en rik kommun. Vi har råd att betala det stöd som personer behöver för att kunna leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. Det vill säga det som står i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige åtagit sig att följa.
Personlig assistans halveras
Men majoriteten i staden vill uppenbarligen annorlunda. Ett splittrat människoliv mot mer pengar till samhällets elit? Tydligen ingenting.
Historierna jag som kommunkandidat för Feministiskt initiativ Stockholm får höra talas om börjar bli många nu. Det är historier om personer som får personliga assistans halverad. Historier om personer som inte längre beviljas ledsagning eller färdtjänst fastän de inte kan röra sig ute utan stöd. Inte ens det egna hemmet är skyddat.
Trauma och stress
Kommunen har all makt att placera om personer som bor på LSS-boenden till nya om de anser det nödvändigt. Personer med normbrytande funktionalitet lever med ett ständigt hot om att få hela sitt liv raserat på nolltid. Nya beslut gäller i princip med omedelbar verkan. Det trauma den här stressen skapar är enormt.
Istället för att ägna tid åt familj och vänner, sin sysselsättning och sina intressen måste alltså personer gång på gång driva sin sak i domstol för att få sina rättigheter tillgodosedda. Med beslut som bara varar ett halvår är det något en kommunmedborgare får räkna med.
"Går att bevilja mer"
Att ha fått rätt en gång behöver nämligen inte betyda att det också gäller i fortsättningen. Ett klippkort till förvaltningsrätten helt enkelt. Det här om något kostar pengar.
Borde inte Stockholms stad, Sveriges huvudstad, gå i bräschen för mänskliga rättigheter? Det finns ingenting som tvingar en stad att dra in på stöd. Det lagar och praxis säger är ett minimum. Det går att bevilja mer.
Inte enbart vackra ord
Personer med normbrytande funktionalitet ska kunna lita på att få sina behov tillgodosedda utan risk att plötsligt stå utan. Vi i Feministiskt initiativ Stockholm vill att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tas på allvar i stadens förvaltningar, och inte enbart ses som vackra ord på ett papper.
Det är dags nu att Stockholms stad tar sitt ansvar. Det är dags att börja prioritera det som har en avgörande inverkan för människors liv. Det är dags för ett nytt styre i staden.