Stängda idrottshallar på grund av pandemin kan få andra allvarliga konsekvenser, varnar Centerns ungdomsförbund. Foto: Mostphotos

Debatt: Idrotta mer och skydda fler!

Idrottandet måste fortsätta även under pandemin - annars lämnas en hel generation förstörd av konsekvenserna långt efter pandemins slut. Det menar Centerns ungdomsförbund Södertörn i ett debattinlägg.

  • Publicerad 06:15, 12 jan 2021

Det här är en debattartikel/insändare på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

All kommunal verksamhet som inte bedöms nödvändig har i och med den rådande pandemin stängts ned, i och med statsministerns uttalande 18 december. I de flesta kommuner i landet, bland annat Stockholms stad, har detta inneburit att all fritidsidrott och liknande upphört. Det som kommunpolitikerna inte tar på allvar är däremot hur detta påverkar barn och unga både nu och i framtiden. Idrottandet måste fortsätta även under pandemin - annars lämnas en hel generation förstörd av konsekvenserna långt efter pandemins slut. 

Unga söker sig till fester

För det första så kommer detta beslut snarare få ut ungdomarna i informella möten där smittspridningen är större, istället för att tränare under kontrollerade former kan se till att träningarna och de sociala interaktionerna sker under smittsäkra förhållanden. Utan att ha nyttiga aktiviteter så rör sig många unga istället sig mot fester, vilket vi i CUF Södertörn är medvetna om i och med att vi också är ungdomar. Att unga söker sig till fester när inga fritidsaktiviteter längre genomförs, märks inte minst på sociala medier där attityden “jag har slutat bry mig” blivit allt vanligare.

Folkhälsomyndigheten uppskattade i studien “Barn i familjer med missbruk, psykisk ohälsa eller våld” (2016) att minst 17 procent av svenska barn och ungdomar lever i osunda levnadsförhållande med familjeproblem såsom drogmissbruk eller psykisk ohälsa. Dessa barn, vars enda trygga plats kanske är skolan och idrotten, har nu inget nätverk att falla bak på. Att få komma iväg till en träning med laget åtminstone en gång i veckan skulle göra stor skillnad, då barnet har något att se fram emot och får en gemenskap. Idrottandet är otroligt vitalt för vårt välmående och ger oss friheten att göra vad vi vill med framtiden. Riksidrottsförbundet har länge förespråkat att idrottandet har en antidepressiv och stressförebyggande förmåga, som är högst aktuell att måna om i tider då annan social kontakt inte rekommenderas.

Idrotten behöver engageman

Vidare så är föreningsidrottandet redan på nedgång i hela landet. Centrum för idrottsforskning citerar på deras hemsida Riksidrottsförbundet och konstaterar att färre unga idrottar på alla åldersnivåer och jämt bland både pojkar och flickor, enligt data mellan åren 2008 och 2018. Att regeringen stoltserar med att föreningslivet får extra bidrag nu under pandemin är ett direkt ignorerande av vad föreningarna behöver just nu: Engagemang. Hur förväntas fotbollstränaren motivera sina spelare över ett zoom-möte? Pengar hjälper ju knappast när viljan och motivationen sinar.

Går att idrotta utan smittspridning

Såklart går det att lyfta fram argumentet att stängningen av simhallar och idrottshallar samt upphovet i idrottslivet är ett nödvändigt steg i smittskyddet, men det går mycket väl att genomföra fritidsidrott utan att riskera smittspridning. Löpning utomhus såväl som annan friluftsaktivitet är guld värd för att hålla igång såväl lagandan som folkhälsan, även om det såklart inte är samma sak som att kunna ha gruppträning i idrottshallar.Att kommunerna väljer att pausa idrottandet kommer inte stoppa smittspridning bland unga, utan tvärtom enbart uppmuntra det. Istället för att sätta ned foten där det behövs, så väljer kommunerna att straffa idrottsföreningarna, som under de rådande omständigheterna hållit livet normalt för många ungdomar landet runt, och som nog klarar av att corona-anpassa sina aktiviteter. Utan idrotten mister Sveriges unga en sista gnutta hopp som finns kvar i dessa tider. Att barnidrotten stängs ned är inget annat än en oförvållad käftsmäll.