I Sverige går studenter boendes i lägenhet i genomsnitt back med 1653 kronor varje månad. Detta leder till sämre studieresultat och ökad psykisk ohälsa. I en ny rapport från S-studenter påvisas att studiestödet inte klarar sin grundläggande uppgift: att ge studenter från hela samhället möjlighet att studera på heltid, på riktigt. Sveriges studenter behöver inte mer ekonomiskt stöd för att kunna konsumera lyxvaror. Sveriges studenter behöver ett rättvist studiemedel för att klara vardagen.
Studiemedlet är en sammansättning av lån och bidrag och uppgår 2020 till 10 840 kronor för fyra veckors studier. Med hjälp av data från Studentbolagsföretagen, Konsumentverket, Sveriges Förenade Studentkårer och Swedbank visar vår rapport att studenter boendes i studentlägenhet går back med 1 653 kronor varje månad. Studenter boendes i korridor klarar sig på gränsen men skulle inte klara av en oförutsägbar utgift på över 400 kronor.
Att studiemedlet inte är tillräckligt högt har varit känt länge men än görs inte nog för att säkra allas jämlika möjlighet till att studera. Istället tvingas många studerande arbeta extra eller spara pengar under sommaren för att kompensera för budgethålen under höst- och vårterminen. Dessutom, i och med coronakrisen, har tusentals extraarbeten ställts in och därigenom orsakat än mer obalans i många studenters privatekonomi.
Studenters största utgift är hyran. De som bor i studentbostäder betalar en genomsnittlig hyra på 4 993 kronor i månaden, vilket motsvarar 45 procent av det fulla studiemedlet från CSN. För vanliga hyresrätter ligger den siffran på 28 procent, vilken beskrivs som hög av Hyresgästföreningen. Bara i Stockholm kan hyran för en nyproducerad studentetta kosta så mycket som 6 000 kronor.
Samtidigt kan vi konstatera att en student idag har det relativt sämre ekonomiskt än en student för 20 år sedan. Studiestödet, som baseras på Sveriges inflation genom prisbasbeloppet, har sedan år 2000 vuxit med 129 procent. Det kan kontrasteras med inkomsterna som har vuxit med 185 procent. I en jämförelse med inkomstens tillväxt kan vi tydligt se att gapet mellan inkomsttagare och studenter har sprungit iväg. Detta hindrar personer att tacka ja till sin drömutbildning då inkomstbortfallet blir för stor relativt det låga studiemedlet.
Det är uppenbart att studiemedlet är för lågt. En ung människas möjlighet till en hållbar studietid ska varken vara beroende av storleken på föräldrarnas plånbok eller kontakter för extraarbete. Detta förstår även våra borgerliga meningsmotståndare. Skillnaden är dock att de förespråkar mer lån och mindre bidrag. Men mer lån skrämmer bort den unga arbetarklassen från akademin och därigenom leder till snedrekrytering. Samtidigt är det oerhört volatilt att basera ett samhälle på för mycket lånat kapital. Redan idag har svenska hushåll näst högst skuldsättning i relation till OECD-länderna. För mycket lån kan göra det svårare för stater, organisationer och individer att klara av externa chocker så som ekonomiska kriser och pandemier.
För individen är studier en investering. För samhället är studenten en investering. Oavsett bakgrund ska en människa ha möjlighet att studera – och det på heltid. Idag fungerar det inte så. Det låga studiemedlet tvingar studenter till att hitta alternativa finansieringsmöjligheter. Så ska det inte vara. Det är dags för ett rättvist studiemedel som ger alla studenter möjlighet att studera på heltid, på riktigt!