Valkampanjen har visat att vi är ett splittrat land. Det finns två olika vägar vi nu kan välja, där den ena skulle kunna leda till katastrof, skriver Lukas Adamsson. Foto: Mostphotos/privat

Debatt: Bryt spiralen – hälften av befolkningen är inte ond

Ett samhälle där den ena hälften fruktar den andra hälften måste ses som ett misslyckande. När vi hela tiden fokuserar på varför saker är någon annans fel och varför en annan ideologi är osund, så glömmer vi att rannsaka oss själva, skriver Lukas Adamsson i en reflektion efter valet.

  • Publicerad 06:15, 14 sep 2022

Det här är en debattartikel/insändare på Mitti. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Vi kan fortsätta att intala oss att vi står på rätt sida och att andra måste vakna upp och fatta hur det ligger till, medan dessa andra såklart kommer att göra samma sak.

Nu under dagarna som valresultatet är preliminärt är det ett bra tillfälle att reflektera över den kampanj som varit och den framtid vi kan vänta oss.

Valkampanjen har visat att vi är ett splittrat land och – genom att definieras av missnöje och problem – har den också bidragit till att vidare splittra oss. Det är ingen obetydlig utveckling, för oavsett valresultat måste ett samhälle där den ena hälften fruktar den andra hälften anses misslyckat.

Ett särskilt svek

Jag har alltid röstat för de partier som jag tycker representerar medmänsklighet och det är därför i mina ögon ett särskilt svek att andra som säger sig stå för samma sak, har valt en retorik – både innan, under och efter valet – som går ut på att den andra sidan är ond.

För det första. Den andra sidan är inte ond. Jag har varit ute på promenader, suttit i caféer och gått i matbutiker, i alla olika delar av landet. Det är alldeles tydligt att hälften av människorna inte är onda.

Fängslade i det som varit

För det andra. När vi hela tiden fokuserar på varför saker är någon annans fel och varför en annan ideologi är osund, så glömmer vi att rannsaka oss själva. Vi blir som samhälle och som politiskt engagerade efterblivna, fängslade i det som varit och de ståndpunkter vi bestämt oss för, utan att överväga möjligheten att kompromissa, lära oss och förändras.

För det tredje och viktigast. Att låta sig konsumeras, att aktivt delta och att förlänga och förvärra känslan av rädsla och misär i samhället, skapar precis den stridslystna och anspända atmosfär som hat och våld frodas i: det som de flesta av oss säger sig vara emot.

Med ödmjukhet och mod

Det finns två sätt som det kan gå. Vi kan fortsätta dunka pannorna blodiga, klappa oss själva om ryggen och intala oss att vi står på rätt sida och att andra måste vakna upp och fatta hur det ligger till, medan dessa andra såklart kommer att göra samma sak. Klyftorna och motsättningarna kommer att växa och det skulle kunna sluta i katastrof.

Eller så bryter vi den här spiralen. Våra problem är inte exceptionella, varken internationellt eller historiskt. Det finns all anledning att vi, med ödmjukhet, förståelse, styrka och mod, ska kunna kunna skapa både ett politiskt styre och – desto viktigare – en samhällsanda som verkligen är medmänsklig.