Stormaktstid, 1700-talets pest och hot om att bli ledarskapsutbildningssäte – Ekebyhovs slott har stått pall för mycket.
Första veckan i september firas alltihop med ett dubbelt jubileum: 400 år av slott men också 40 år av föreningsliv och kommunal verksamhet.
– Det var inte många som trodde att det skulle fungera, men nu står vi här med 40 år i ryggen och ser att det går, säger Agneta Asp som i 25 av dessa 40 år varit enhetschef för konferensverksamheten.
Agneta Asp är enhetschef för konferensverksamheten på Ekebyhov. ”Jag går i pension snart, så den här jubileumsfesten blir en avrundning för mig”, säger hon.
Stefan Källstigen
Det är det ena av slottets ben och pågår under veckorna, med lunchservering och möten. Det andra benet är föreningslivet som fyller huset på helgerna, med föredrag, musik, konstutställningar och kaféverksamhet.
– Det är brokigt. Det kan vara skolklasser som säljer i kaféet samtidigt som PRO har möte och balanserar sina kaffekoppar här. Och på måndagsmorgon ska köket fungera för lunchservering igen, säger Agneta Asp.
Skattebefriat
Men långt innan huset blev folkligt var Ekebyhov ett skatteparadis. Det första stenslottet i parken byggdes av Klas Horn av Kankas som några år tidigare slagit samman sina egendomar Hovgården och Ekeby för att bilda Ekebyhov.
Det var viktigt att slottet som byggdes var ståndsmässigt, för det var på så sätt det räknades som en adelsmans säte, alltså ett säteri, och blev skattebefriat.
Stenslottet som Horn byggde var tre våningar högt med en portal huggen i sten, men när Carl Gustaf Wrangel tog över räckte det inte. Han var en greve och fältmarskalk som gjort sig stora rikedomar under krigen i Europa och just byggt det pampiga slottet Skokloster. I Ekebyhov byggde han det träslott som finns här i dag, och det gamla stenslottet förföll.
En av de öppna spisarna i slottet sägs vara ett av Wrangels krigsbyten från 30-åriga kriget.
Stefan Källstigen
– Det var stormaktstid och de här herrarna var i princip aldrig här. De var ute och for och härjade i Europa. Så det var kvinnorna och alla de oskrivna i vardagen som gav liv åt säteriet, säger Agneta Asp.
En av dessa kvinnor var Ebba Leijonhufvud, gift med Klas Horn och en av Sveriges rikaste, som bland annat anlade en barockträdgård på Ekebyhov. En annan var Klas Horns brorsdotter som bodde på slottet i perioder och i sin dagbok har berättat om Ebbas grymhet.
Arbetarliv
Men livet som fanns kring Ekebyhov var i första hand inte ett adelsliv utan ett arbetarliv.
– För ägarna var det här en plats där de kunde hyra ut mark dyrt till bönderna, det var så de fick sina intäkter. De hade ju också många andra slott att vara på. Men de som fyllde Ekebyhov med liv var mjölnaren och skräddaren och smeden och alla de andra som jobbade här, säger Agneta Asp.
Folkstorm
Och den folkliga kraften bakom slottet fortsatte. När Ekerö kommun i början på 1980-talet planerade att sälja slottet för att göra det till en privat konferensanläggning för ledarskapsutbildningar orsakade det en folkstorm.
En intresseförening, med konstnärinnan Veronica Cornils-Berg i spetsen, menade att visst kunde det vara konferenser där under veckorna, men på helgerna skulle det vara ett kulturcentrum.
– Det var en dröm som vaknade hos mig som gjorde att jag ville kämpa för slottet. Jag såg att vi behövde en plats att samlas på, säger hon.
”Ekebyhov är ett andra hem för mig. Min aska ska få spridas i trädgården”, säger Veronica Cornils-Berg som kämpade mot försäljningen av Ekebyhovs slott på 80-talet.
Stefan Källstigen
Bara ett år senare skrev kommunen i sin utvärdering av projektet att intentionen att göra slottet till en kulturell och social mötesplats för Ekeröborna ”vida överträffat alla förväntningar”.
En ”inspirationskälla för kulturella intiativ” och en ”lunga som syresätter Ekeröbornas fantasi”, fortsätter politikerna i sin rapport.
På den fråga som väckts om de ideella krafterna skulle orka hålla kvar engagemanget står det:
”Svaret är otvetydigt ja. Man orkar”.
1983 klubbade Ekerös kommunfullmäktige igenom det slutgiltiga beslutet att inte sälja Ekebyhov.
Stefan Källstigen
Mycket ogräsrensning
Men lätt har det inte alltid varit. I början gjordes allt av föreningarna.
– Jag har rensat väldigt mycket ogräs här genom åren, säger Marianne Wiman, som varit med från början.
– Folk som gått förbi mig nedböjd över nån rabatt har ibland frågat om jag jobbar här. ”Ja, ideellt” har jag svarat, säger hon.
”Jag har rensat väldigt mycket ogräs här genom åren”, säger Marianne Wiman.
Stefan Källstigen
Behov av större resurser från kommunen å ena sidan, måndagsmornar när allt står på fel plats då en skolklass eller förening har huserat i köket å andra sidan. Att det krävs tålamod för att samexistera hymlas det inte med från någon sida.
– Det har inte varit konfliktfritt, helt klart. Men nu har vi ett samarbete som fungerar mellan kommunen och föreningarna. Vi är alla med på att vi jobbar under samma tak, säger Agneta Asp.
– Det var drömmen om Ekebyhov som vi kämpade för, och den drömmen gick i uppfyllelse, säger Veronica Cornils-Berg.
På plantskolan som dåvarande ägaren Johan Ihre startade 1917 var verksamheten stor ända in på 50-talet. Först 1962 lades den ner, men arvet efter den finns fortfarande kvar i form av äppelträdgården.
Stefan Källstigen