Inne i ridhuset på Hammarby gård är det full fart när Annika Fjällborg plockar fram lasso, bommar, grindar och komönstrade tunnor för att visa hur det går till när man rider westernriding.

Taure Western Riders startade för 20 år sedan och växte snabbt till 100 medlemmar.

– Det som var viktigast då var att det skulle vara en god stämning och gemenskap. Det finns kvar än i dag. Alla får vara med oavsett ålder på både människa och häst, säger Annika Fjällborg.

Ridningen går ut på ett samspel mellan hästen och ryttaren och är en bedömningssport. Det finns flera olika klasser med grenar, allt ifrån mer dressyrliknande Western pleasure till ranchhästgrenar som handlar mer om sådant som kan vara användbart i vardagen på en gård.

Annika Fjällborg hoppas att föreningen ska kunna locka fler ryttare till den varierade sporten.

Malin Lövkvist

I dag har föreningen ett trettiotal medlemmar efter att ha tvingats minska verksamheten under pandemin. Den 16 september anordnar klubben tävlingen Taure Autumn Open på Stadsberga Västergård. Man har även flera öppna träningar under hösten, bland annat med halloweentema.

– Nu jobbar vi mycket med att få Westernsverige att blomma upp igen, säger Annika.

Svårt att börja

Många är nyfikna på sporten, men det finns få ridskolor där möjligheten finns att lära sig. Man måste även ha tillgång till egen häst och transport. Camilla Söderberg red på ridskola innan och där stod valet mellan hoppning och dressyr.

– Det var det som fanns och man fick vara intresserad av, säger hon.

Efter en paus på 20 år hittade hon tillbaka till ridningen och ville prova allt man kan med hästen Mysan, och det var så hon hittade till westernridning.

Camilla Söderberg kastar lasso.

Malin Lövkvist

Annika Fjällborg och basjkirhästen Hinezka visar en gren där de ska svänga i en fyrkant utan att nudda bommar.

– Det kan även vara saker som att man ska klä på sig, som en prasslig rock, eller kasta lasso. Hästen ska klara sådant som kan ingå i en ranchvardag. Jag tycker de grenarna är roligast och min häst älskar det, säger hon.

Det är viktigt att det viner när man kastar lasso och att hästen står still.

– Att träffa det man kastar mot är sekundärt i grenen ranchtrail, det handlar bara om stilpoäng, säger Annika och kastar mot den komönstrade tunnan.

Annika Fjällborg och hästen Hinezka trivs med westernridningen. Hinezka har ett eget instagramkonto och gillar att showa.

Malin Lövkvist

Viktigt med bling

Lena Fornesten är iklädd en glittrig skjorta när hon rider hästen Cheeba. Hon har hållit på med western i drygt 20 år, parallellt med annan ridning. Hon kom tvärsist i sin första tävling.

– Sedan köpte jag regelboken och började förstå att varje gren kräver vissa saker. Det är över 23 grenar och man kan välja det som passar en.

Mycket har man användning för i vardagen, menar hon. Till exempel när man är ute och rider och måste öppna en grind, eller hästen ska gå över en bro.

Lena Fornesten berättar om westernridning. Hästen Cheeba är van att tävla.

Malin Lövkvist

– Sedan finns det klasser mer åt dressyrhållet, som pleasure. Det är lite som dressyr men hästen ska gå lågt, och när de står still ser det nästan ut som att de sover.

Hon har tävlat i alla grenar som finns och tycker det är roligt att sporten är lite "spektakulär".

– Speciellt i de så kallade blingklasserna, du ska synas så att domaren ser dig. Tävlar man i båda sortens grenar blir det många ombyten under en tävling, det är lite stressigt.