Det är 1820-tal och du är hembjuden på en mingelfest hos en vän. Men istället för att bjuda på snittar och småprat så är din vän utklädd till en grekisk gudinna och agerar ut en hel teaterscen, komplett med poesi, dans och musik hon komponerad själv.

– En typisk salongskväll kunde värdinnan gestalta olika känslor genom rörelser, eller så kunde en grupp vänner återskapa en tavla. Musiken var inget man satt i tystnad och lyssnade på, utan det var en del i ett performance, säger Anna Paradiso Laurin som är cembalist och forskare.

Det är en sådan salongskväll som hon och Dan Laurin ordnar i Déjeunersalongen på Drottningholms slottsteater den 9 september, som en del i ett treårigt forskningsprojekt. 

– Vi föreställer oss hur vår salong skulle kunna vara och så framför vi totalt okända kvinnors musik, säger hon.

Kvinnor fick inte bli yrkesmusiker

För under 1700- och 1800-talet så fick kvinnor i överklass och adelsklass inte bli yrkesmusiker. Istället var de kvar i hemmet, men som salongsvärdinnor kunde de ändå skapa musik.

– Eftersom de bara skrev till sina vänner i hemmet så har musiken försvunnit från historien och behandlats nedlåtande. Även Bethoven och Chopin komponerade musik för att det skulle framföras mellan privata väggar, men de var män och yrkesmusiker så de behandlades annorlunda, säger Anna Paradiso Laurin.

Verken som nu kommer få världspremiär på Drottningholm är av salongsvärdinnorna Carolina Ridderstolpe och Matilda Gyllenhaal d’Orozco.

– Inom dessa ramar där de som kvinnor kunde verka skapade de jättefin musik. Mindre format, men inte mindre djup, säger hon.