"Att fylla 80, äsch, det känns inget särskilt – varför skulle det göra det? Inget har förändrats. Möjligen har jag blivit ännu mer kaxig nu med kortare tid kvar, haha!

Jag fick ett kolossalt kul kalas. Det var flaggspel på gården och vita dukar på borden. Får man passa på att tacka alla som var med och uppvaktade? Det var Solna stad, vänner och bekanta och politiker. Trots att jag sagt nej till presenter kom de med goda ostar och champagne och en saltsten till fåren.

Jag föddes i Traneberg 1943. Jag har alltid älskat djur och vild natur. Tyckte det var värdelöst när folk grävde bort gröna tussar för att plantera tulpaner.

Vi hade en apa hemma, Jocke. En grön markatta, jo då, på den tiden var sånt lagligt. Jocke var som en lillebror, satt på axeln när jag cyklade runt. Han var min första nära kontakt med djur.

Jag utbildade mig till fotograf och jobbade en tid som fotolärare i Nacka, men ville lära mig mer om naturen. Jag läste bio/geovetenskap och gjorde sju år på länsstyrelsen. Ängs- och hagmarker var min grej. Jag gav mig den på att varje kommun skulle ha en slåtteräng. Wåhlberga äng finns kvar ännu här i Solna.

1995 dog en man, som jag hjälpt i jobbet, ifrån sina får, mitt i lamningen. När jag och min kollega Bibbi kom till gården i södra Stockholm låg en massa döda lamm där. Mannen saknade efterlevande. "Vad fasen gör vi nu?", tänkte vi och insåg att vi behövde ta hand om flocken.

Då fick vi tips om ett område i Solna där man skulle börja med stadsjordbruk. När vi kom till Överjärva gård var det ruskigt förfallet. Trasiga tak, igenväxt och sunkigt som tusan. Jag såg potentialen. Vi tog våra 12 tackor och flyttade in.

80-årsfirande Ulla Alm överöstes med liljor och rosor på bemärkelsedagen. Men mest gillar hon de små anspråkslösa vitsipporna hon fick. "Jag har älltid älskat vild natur", säger Ulla.

Mikael Andersson

Det har varit hårt jobb. Semester? Några timmar om året kanske, kanske ett par dagar på sommaren. Att åka utomlands har jag aldrig längtar efter. Flyga? Nej fy.

Fåren betyder mycket såklart. Det är alltid sorgligt att skicka gamla tackor till slakt. Men de går inte till spillo. Tackkött är jättegott, bättre än lamm.

Visst har jag fått bråka genom åren. Jag har varit med och räddat ladugården tre gånger, stridit för djuren och senast nu timmerhuset som de ville riva. Om det är jobbigt ibland att vara obekväm? Hur ska jag kunna veta det när jag alltid varit obekväm?

Det tuffa har jag nog i generna. Pappa var byggmästare och fullständigt omutbar. Mamma, hemmafru och senare barnskötare, var stridbar hon med. Hon skrev långa brev till kommunen.

Men du vet, att behaga är hur värdelöst som helst. Egentligen är det inte för min skull längre som jag håller på, utan för allmänheten och för barnen som älskar fåren. Och för snoken, salamandrarna, tallarna – jag vill att naturen ska vara värdet här på Överjärva, inte det kommersiella.

80 år, ja ja. Det finns ingen stoppknapp på den här tanta. Jag är rätt stark och vig ännu, klättrar och håller på. Jag vill vara med och utbilda nästa generation så att fåren fortsatt har en plats här, det borde Solna stad vara mån om".

Berättat för: Anna Wachenfeldt