I april förra året kom en kartläggning från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad som visar att det finns närmare tusen barn och unga, eller 1 procent av alla barn i grundskolan, som går i skolan mindre än 50 procent av tiden.

Det är tusen barn som riskerar att inte klara sin skolgång.

Det finns ingen mall. Ingen handbok som kan förklara varför en del barn blir så kallade hemmasittare. Det finns heller inga nationella kriterier för vad som faktiskt ska räknas som en hemmasittare, eller en elev med "problematisk frånvaro", som det kallas.

Prioriterad fråga

Och det är betydligt fler än innan pandemin. I en skrivelse från utbildningsförvaltningen 2018 uppges siffran 300 hemmasittare.

Det är en prioriterad fråga, säger politikerna. Men det är inget lätt problem att lösa. Varje enskild individ bär på olika enledningar till hemmasittandet, och kräver därmed olika lösningar.

Andrea Hedin, Moderaterna i Stockholm

Pekka Pääkkö

Andréa Hedin är moderat oppositionsborgarråd och vice ordförande i utbildningsnämnden. Hon radar upp tre förändringar hon vill se:

Tydliggöra kriterierna för långvarig frånvaro, införa närvarosamordnare på samtliga kommunala skolor samt införa digital undervisning för de som trots allt inte förmår ta sig till skolan.

– Genom att ha en närvarosamordnare kan vi få en dedikerad person som kan jobba på djupet och samordna med andra instanser. Idag saknas en tydlig ansvarsfördelning. Lärare och rektorer behöver frigöra tid att lägga på undervisning och att leda skolan. Det skulle ge en högre kvalité i undervisningen.

Emilia Bjuggren (S)

Naomi Grossman

Förslaget om en närvarosamordnare tycker stadens skolborgarråd Emilia Bjuggren (S) är att slå in öppna dörrar. Den funktionen finns redan menar hon. Däremot håller hon med om att digital undervisning skulle vara en lösning i vissa fall.

– Där är vi eniga och staden har också skickat in en ansökan om att få bedriva digital undervisning i vissa specifika fall, men fått avslag. Men vi ska skicka in en ny ansökan.

Så vad gör staden nu ?

– Vi ska dels utveckla de skolsociala teamen så att de finns på fler skolor, dels arbeta mer med individanpassade åtgärder.

Dessa åtgärder kan handla om att få tillbaka vanan. Har man haft lång frånvaro måste man komma in i att ha undervisning på dagarna igen, få en normal dygnsrytm.

– Sen handlar det ofta att man behöver annat stöd, som stöd för psykisk ohälsa. Och såklart stöd till vårdnadshavare.