Det är lugnt i sundet när tranholmsbon Jan Wogel tar med oss ut på en tur och visar farlederna mellan Tranholmen, Stocksund, Lilla Skuggan på Norra Djurgården och färjeterminalen i Ropsten.

Han pekar, visar och förklarar hur båttrafiken ser ut de olika tiderna på dygnet och hur ö-borna tar sig till och från ön.

– Det tar bara tio minuter till Ropsten. Det är smidigt, får man säga, säger han samtidigt som vi puttrar förbi färjeterminalen där SL-färjan och M/S Hättan, det nya rederiet som skjutsar öns elever till och från skolan, har lagt till.

Höga skolskjutskostnader

Nyligen berättade Mitt i om kommunens kostnader för skolskjutsen till och från Tranholmen. En kort upphandling med ett nytt rederi blev ovanligt dyr, nästan 700 000 för 37 skolskjutsdagar. Då lyfte även Hanna Bocander (M), kommunstyrelsens ordförande, frågan om en permanent förbindelse till ön, som ett alternativ i framtiden.

Något som har skapat diskussioner.

Margareta Bergqvist (och hunden Daisy) tycker det är viktigt att tänka på att bevara karaktären på Tranholmen.

Stefan Källstigen

För- och mot bron

Jan Wogel bor permanent ute på ön med sin familj och har länge varit engagerad i samfälligheten. Han har en idé om hur förbindelsen kan bli bättre. Han är också en av de som sällar sig till gruppen som inte vill ha en permanent bro.

Vi lägger till vid Södra bryggan ute på Tranholmen.

Jan går igenom några av argumenten för och emot en permanent bro:

De som är för menar att det skulle göra öbornas liv mer praktiskt. Sophanteringen. Barnen kan komma och gå som de vill.

De som inte vill ha det menar att ön inte är byggd för en permanent bro. Karaktären skulle förändras för mycket. Det skulle också leda till fler landtransporter ute på ön och den redan ansträngda infrastrukturen skulle bli mer ansträngd.

Åsikterna är lika många som öbor, menar han.

Kan man säga att frågan om en fast bro är en vattendelare?

– Ja, det kan man säga. Det är vanligt att man förespråkar en bro när man är nyinflyttad. Men sedan ändras den åsikten efter att man har bott här i några år, säger han.

Tranholmsbor tycker till

Uppe på Lärkstigen på ön möter vi Carina Nordberg, som påtar i sin lilla trädgård. Hon är här mest under sommarhalvåret.

Bro-frågan är inte jätteviktig för henne.

– Jag har själv inga barn i skolålder längre. Det är lite obekvämt att bo på en ö. Men så har det varit sedan tidernas begynnelse. Det visste man att det skulle bli när man flyttade hit, säger hon.

Vi möter även Margareta Bergqvist, som är ute på promenad med hunden Daisy. Hon är permanent tranholmsbo sedan 1994.

– Jag kan sträcka mig till att det kan vara en bro så länge skolan går. Annars är det bra. Jag skulle nog ha nytta av en permanent bro, men jag vill samtidigt att det bevaras som det är här ute.

M/S Hättan. Det nya rederiet som kör barnen till och från Tranholmen på morgonen och eftermiddagen.

Stefan Källstigen

Jans förslag

Jan Wogels tar med oss in till fastlandet igen.

Han förklarar att det är mångdubbelt fler båtar som passerar genom Tranholmssundet än som korsar det. En permanent bro över farleden i sundet skulle vara tvungen att byggas väldigt högt eller bli en öppningsbar bro. Något som skulle kosta mycket mer än att upphandla rederi för skolskjutsar.

– Det skulle bli enormt dyrt, säger han.

I stället föreslår han en samordning av skolskjutsen med SL:s pendelbåt och två nya bryggor, en i anslutning till Tranholmssundet och en vid Djursholms torg. Dessa platser skulle skapa bättre pendlingsmöjligheter, än anhalten vid Ekudden som båt 80 angör i dag.

– Det skulle också vara bra för Djursholm torgs kommersiella verksamhet och jag tror fler Danderydsbor som vill pendla med båt till stan skulle göra det.

Han menar att det skulle kunna lösa kommunens skolskjutskostnader.

Och göra både Tranholmen, Danderyd och Stockholm mer tillgängligt med båt.

– Det finns många lösningar man kan titta på, för att göra förbindelserna bättre, än att bara bygga en permanent bro, säger han