För ett halvt sekel sedan blev han ”Hebbe lelle” med hela svenska folket i SVT:s långkörare Albert och Herbert.

Sedan dess har Tomas von Brömssen haft en självklar plats – i tv-rutan såväl som på teaterscenen.

Men att leva på gamla meriter är inget för den folkkäre skådespelaren och musikern, som hellre fokuserar på nästa grej.

Den 8 maj fyller han 80 år och firar med biljettsläpp till scenshowen Kontrabasen som har premiär på Lisebergsteatern den 5 oktober.

– Jag hade ju kunnat lägga av för länge sedan, men jag tycker att det är så roligt att stå på scen och folk verkar fortfarande gilla det jag gör.

Lång meritlista. Det är sällan som Tomas von Brömssen tittar på sina gamla filmer och tv-serier. "Det är i så fall om jag glömt hur jag sa en viss replik eller ett skämt som jag skulle vilja använda igen."

Lång meritlista. Det är sällan som Tomas von Brömssen tittar på sina gamla filmer och tv-serier. "Det är i så fall om jag glömt hur jag sa en viss replik eller ett skämt som jag skulle vilja använda igen."

Dino Soldin

"Han är så knäpp"

Föreställningen, som är skriven som en monolog, sattes upp för tre år sedan på Göteborgs stadsteater, men eftersom pandemin satte käppar i hjulet är den nu tillbaka.

Handlingen kretsar kring en längtande men orubblig kontrabasist som förbereder sig inför ännu en spelning. Han redogör verbalt och med ett utpräglat kroppsspråk för mycket – sin otympliga kontrabas, musiken och sin obesvarade kärlek till teaterns sopran, Sara.

– Det är mycket igenkänning, men å andra sidan är han så knäpp. Det är därför han är så rolig att spela. Han är högfärdig och hopplös, självmedvetet skrytsam och jobbig liksom. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag spelar honom. Vad är det för konstiga grejer jag har i mig som kommer ut så, säger Tomas von Brömssen.

Göteborgsprofiler. Tomas von Brömssen spelade mot vännen Sven Wollter i filmen Dag för dag, som skulle bli hans sista innan han gick bort 2020.

Göteborgsprofiler. Tomas von Brömssen spelade mot vännen Sven Wollter i filmen Dag för dag, som skulle bli hans sista innan han gick bort 2020.

Dino Soldin

Har slutat bry sig

Karaktären får honom att fundera över alla underliga sidor som finns inom varje människa.

– Något drag känner nog de flesta igen och det är ju lite teaterns uppgift; att göra bort sig så att alla kan tänka ”fan vad pinsamt”, men utan att behöva gör det själv.

Om det är något han lärt sig under sina 80 år på jorden så är det just att våga vara sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra tycker.

– Man kan ta det lite lugnt. Det är okej att inte alltid visa sin bästa sida, verka intelligent och spela upp för att imponera på folk. Nu vågar jag visa mer att jag egentligen är rätt korkad och står för det. Jag har nog blivit lite mer prestigelös.

Klarinett på UIlevi

Kanske var det just den där prestigelösheten som 2014 fick honom att helt utan tvekan ta steget ut på Ullevi-scenen och spela ett långt klarinettsolo inför 70 000 människor i publiken.

Det var efter att han spelat rollen som farfar Rolle i filmen Känn ingen sorg som han blev inbjuden som gästartist till Håkan Hellströms konsert.

– Jag är absolut inget proffs, men tänkte att jag försöker väl. Det var jättemärkligt och roligt. Man kunde inte ta in det riktigt för det var så mycket folk. Vi hade så roligt på scen och det var en helt fantastisk upplevelse.

Samtidigt är han tacksam för vänskapen med Håkan Hellström, åldersskillnaden till trots.

– Vi blev kompisar och det är jätteroligt, att han verkar gilla en gammal gubbe som mig.

Ser framåt. Tomas von Brömssen blickar sällan tillbaka utan lever hellre i nuet, något som håller honom ung i sinnet.

Ser framåt. Tomas von Brömssen blickar sällan tillbaka utan lever hellre i nuet, något som håller honom ung i sinnet.

Dino Soldin

Gjort en klassresa

Sitt adliga efternamn till trots kommer Tomas von Brömssen från en enkel arbetarklassfamilj. Han växte upp i Lunden i östra Göteborg, där han bodde med sina föräldrar och tre bröder i en tvårummare på Räntmästaregatan.

Han var först i släkten med att läsa vidare och ta studenten, men på Göteborgs östra realskola blev klasskillnaderna tydliga.

– Mina klasskamrater kom ju från fina familjer och bodde i stora villor. Det var bara jag och en till från vårt område som gick på skolan och jag skämdes över min bakgrund.

Kan koppla av

Än idag klappar hjärtat lite extra för barndomskvarteren i östra Göteborg, men det är i ett litet pittoreskt hus i västra Göteborg som han nu landar mellan föreställningarna.

Han har en förmåga att mellan varven kunna sitta och göra ingenting, något som genom alla år har hjälpt honom att hantera det stundvis påfrestande arbetet med att stå på scen och att ständigt bli bedömd

– Nu har jag förstått att det är någon slags vila jag ägnar mig åt, en slags meditation som jag bara haft med mig och som jag är tacksam för. Sedan har jag också alltid hållit på och målat och tecknat. Nu har jag även börjat rista i kopparplåt, vilket är väldigt avkopplande.

Vad blir nästa grej då, efter Kontrabasen?

– Jag har alltid något på gång och är nyfiken på mycket. Vi får väl se vad det blir.