Hästpojken har funnits i tio år, har släppt tre album och ett gäng singlar. Bandmedlemmarna, sångaren Martin Elisson och gitarristen Adam Bolmeus, var nära 30 då allt startade. Är begynnande medelålders män nu. Ändå känns Hästpojken som ett tonårsband, med stormiga känslor som vädras och kastas ut och in i något slags beständig svensk, skev indiepop.
– Kanske är det snobbigt att jag inte skriver om medelåldern, funderar Martin Elisson.
– Men jag är samtidigt övertygad om att det jag skriver om, som vissa grundkänslor, är universellt. Det finns en röd tråd i mina texter, som om jag skriver samma texter hela tiden.
Texterna är uppriktiga och hämtade från det egna livet.
– Ja, oftast Det finns vissa situationer som jag tycker är skitjobbiga och där jag skäms för mina känslor...
Så då du skriver om det blir det som ett slags katarsis?
– Precis! Det blir saker som jag egentligen inte vill tänka på. "Ibland spottar jag på spegeln", är ett citat som sammanfattar det rätt väl.
Nu är duon klar med sitt fjärde album som går under namnet "Hästpojken är död", en deppig titel som är lika klatschig som bandet musik.
– Adam kom på titeln och skivomslaget samtidigt. Vi bestämde oss med en gång utan betänketid. Ungefär som då vi kom på namnet på bandet, säger Martin Elisson.
– Det finns många som lagt in tolkningar som att det skulle vara en comebackplatta. Men vi har ju aldrig slutat, fortsätter Adam Bolmeus.
Nej, istället har det bara tagit ovanligt lång tid för det annars så kreativa paret att färdigställa albumet.
De kivas lite grand om tågordningen, men är överens om att arbetet med musiken efter senaste platta "En magisk tanke" 2013 aldrig blev tillfredsställande. Låtar som skrevs och spelades in blev aldrig tillräckligt bra.
Martin Elisson och Adam Bolmeus har känt varandra sedan koltåldern. Men då Martin Elisson började spela i det band som sedan blev Bad Cash Quartet fortsatte Adam Bolmeus med sin tennis.
– Jag är ju ett år yngre än Martin. Då vi träffades i förskolan är ett år i den åldern rätt mycket, så det var först när vi gick på samma gitarrkurs i tonåren som jag började hänga med honom och genom gemensamma vänner, förklarar Adam Bolmeus.
Efter Bad Cash Quartets debutalbum kom han med i bandet och Martin Elissons och hans relation stärktes. En gemensamhet som hållit igenom det bandets slut 2004 och Hästpojkens start 2007 till nu och vidare i en kreativ och vänskaplig fortsättning.
Men Hästpojken... ni är 38 respektive 37 år – när blir det Hästgubben?
– Då är bandet redan dött, slår Adam Bolmeus fast.
Men Martin Elisson kontrar retoriskt:
– Hästgubben? Det är vi väl redan.
