Bengt Brülde har en gedigen karriär som filosof. Ja, från några och 20 har ämnet kommit att definiera hans yrkeskarriär, som gett honom titeln professor och en ledande roll i den akademiska världen. Men också i mer populärkulturella sammanhang.
– När jag var klar med min avhandling på temat om det goda livet 1998 kom det till radions kännedom. Jag blev inbjuden, nappade på det och var en period husfilosof i P3-programmet "Bossanova". Det följdes sedan av "Frank" och senare medverkade jag i "Moraltestet" i "Christer" en gång i veckan i elva år. Totalt blev det väl 15 år i radio, berättar han, som nu för tiden är mindre frekvent i etern.
– Nu medverkar jag emellanåt i "Filosofiska rummet" i P1 några gånger per år.
Hård arbetarklassmiljö
Han är uppvuxen nära Wieselgrensplatsen. På "rätt" sida spårvagnsspåren.
– Rambergssidan. Det var viktigt. Det gjorde att jag inte behövde gå i Bjurslättsskolan, som var känd för att vara den hårdaste. Rambergsskolan var också hård, men inte på samma sätt. Men det var ju en hård arbetarklassmiljö och hårdingarna regerade på skolan.
Kanske inte lätt för en liten grabb som redan tidigt tyckte om skolan och hade lätt för att lära sig.
– Nej, det var inte populärt att vara duktig i skolan.
Men Bengt Brülde växte inte upp i ett klassiskt borgerligt hem. Istället var hans föräldrar på en klassresa, som barnen Brülde fick följa med på.
– Mamma var hemmafru. Pappa ingenjör. Båda hade arbetarklassbakgrund. Mamma från Majorna. Pappa från Hisingen. Både morfar och farfar jobbade på Götaverken. Pappa läste sedan till ingenjör på kvällskurser. Han tog det första steget i den klassresan som jag följde.
Bengt Brüldes goda kunskaper i skolan, framför allt i matematik, gjorde att det naturliga valet för gymnasiet blev fyraårig teknisk. Filosofin kom senare, men fröet sattes ändå vid gymnasieårens grubblerier.
– Religion, politik, hur man ska leva sitt liv… Frågor som många har då, men sedan släpper. Några för att senare ta upp dem igen i samband med livskriser, då man blivit äldre eller då barnen lämnat hemmet.
Snabbt efter gymnasiet, som han till föräldrarnas stolthet gick ut, hamnade han på Göteborgs universitet.
– Jag började plugga filosofi 1980. Det var väldigt lekfullt och jag träffade en massa människor som läste för att det var kul. Dagens laserinriktade studier fanns inte då.
Orolig själ
Han kom snart att bli en påläggskalv på institutionen, började lära och fortsatte sedan i en inte planerad karriär inom filosofin.
– Jag tänkte aldrig doktorera och hade nog aldrig några långsiktiga mål i den riktningen.
Men en doktorandtjänst blev det.
– Det tog tio år innan jag var klar. Nu ska man göra det på fyra år och riskera att bli utbränd.
Under gång och på den här sidan millenniet har det blivit tolv böcker, inkluderat den senaste, nyligen utgivna "Rättvisa". Ämnena har skilt sig, som det goda livet, kärlek och vänskap, lycka och lidande, det meningsfulla åldrandet…
– Jag är en orolig själ och kan inte stanna kvar i ett och samma ämne, säger han.
– Hur ämnena har kommit till mig skiljer sig åt. "Rättvisa" är ett exempel på det. Jag ville egentligen skriva en politisk fortsättning på min förra bok om åldrandet och ålderismen, som ju Sverige är bland de värsta på. Men mitt förlag tyckte att det blev för snävt, så jag skrev den här lite som på ett uppdrag.
