Elisabet Baldwin har bott i England sedan 1968. Hon kom dit som en livshungrig 25-åring, bildade familj och fick ett långt, framgångsrikt yrkesliv bland annat vid Svenska handelskammaren.
Det har varit fullt upp. Men det finns ett tillfälle i Sverige som hon inte missat och det är återträffarna med klasskamraterna från Brännkyrka högre läroverk (numera Midsommarkransens gymnasium). 1962 sprang de ut och efter det har de återförenats vart femte år.
– Jag hamnade ju i förskingringen redan från början så det här betyder jättemycket för mig. Det var jag som puffade på Anders om att börja ordna träffar, säger Elisabet Baldwin.
Den 27 maj 2022 möts de i hallen i Anders Garpes villa i Vårby Gård. De gulnade studentmössorna är på och de är påtagligt glada att se varandra. Runt omkring hörs sorlet från de andra gästerna, som äter kallskuret och dricker aperol i vardagsrummet och köket.
– När ni hör dem förstår ni ju varför jag tycker att det är så roligt att bjuda in till de här träffarna. Vi har så trevligt, säger Anders Garpe med en nick mot sina gäster.
Alltid hos Anders
Det är Anders Garpe som ordnat återträffarna i alla år, med något enstaka undantag. Alltid hemma hos honom, så de har "följt hans bostadskarriär". De senaste 40 åren är det till villan i Vårby Gård gänget har begett sig.
Från början var de 19. Sedan dess har fyra gått bort. I år är de 13 män och kvinnor som ses, alla runt 80 år. Rynkorna har blivit allt fler, hårstråna allt gråare och glesare.
– Det är gott att träffa sina kompisar och se att det inte bara är jag som blir äldre. Och så är de så fina också. Vår kemilärare sa att vi kanske inte var världens intelligentaste klass, men att vi var väldigt trevliga, säger Ulf Christenson.
Många olika yrken
Nåja, så dumma var de väl inte. Läkare, apotekare, tandläkare, psykoterapeut, sjukgymnast inom psykiatrin och hushållslärare hör till de yrken de ägnat sina liv åt. Ulf Christenson själv körde isbrytare i många år.
– Jag fick hänga med en vecka med min som när han var liten. Det var djävligt roligt, säger Anders Garpe.
Men vad är det som får de gamla klasskamraterna från reallinjen att återvända hit år efter år? Inara Erdmanis funderar en stund innan hon svarar.
– Det är väldigt få som känt en i så många år. Det har ett värde, de känner mina olika sidor och delar minnen med mig. De påminner mig också om saker som varit och gör att jag håller minnena vid liv, säger hon.
Djupare samtal
När det drar ihop sig till middag (rökt oxfilé med fransk potatissallad och créme fraiche-tårta till efterrätt) är det dags för Mitt i att bege sig. Både reporter och fotograf anar att det blir intressanta och roliga samtal runt bordet.
– Ju äldre vi har blivit desto öppnare och djupare har vår kommunikation blivit, tycker jag. Det här med att bevaka revir och sådant, det håller man inte på med i vår ålder om man någonsin har gjort det, säger Anders Garpe.