Dhurata Hasani är god man åt en anhörig med intellektuell funktionsnedsättning. Vi kan kalla honom Adrian.

Adrian har ett aktivt liv med dagverksamhet och intressen, men han har också ett stort omvårdnadsbehov och är rymningsbenägen, berättar Dhurata Hasani.

Adrian är i 30-årsåldern, men bor hos sina föräldrar i Huddinge. Under lång tid har Dhurata kämpat för att han ska få bo på ett lämpligt gruppboende.

– Vi började söka efter gruppbostad några år efter gymnasiet. De alternativ som han erbjudits i kommunen har varit när någon avlidit, då blir en plats ledig, men då är det i princip ett äldreboende. Adrian är ung, aktiv, social och pratglad. Han kan inte bo med äldre, kan kommer att vilja flytta hem, säger hon.

Till slut lyckades de hitta en plats.

– Vi hittade ett boende som verkade bra och kommunen köpte en plats utanför ramavtal. Men det var ett helvete där. Det var hög omsättning av personal, en annan boende slog Adrian och vid ett tillfälle var det var en nattpersonal på sex boende från klockan åtta på kvällen. Det kändes inte tryggt, säger Dhurata.

Vill bo i Huddinge

Adrian flyttade därifrån. Eftersom det inte fanns något annat boende fick Adrian flytta hem till sina föräldrar igen. De går till jobbet tidigt på morgonen och Adrian behöver hjälp under morgontimmarna innan dagverksamheten börjar vid åtta.

– Han behöver bland annat hjälp vid toalettbesök, med att duscha och man behöver se till att han kommer in i bilen som kör honom, säger Dhurata.

Enligt henne hänvisade kommunen till boendestödinsatsen, trots att boendestödjarna brukar hjälpa till med saker som att tvätta, handla eller sköta bankärenden.

– Det har varit problem ända från början med att Adrian ska få den hjälp han behöver. De behöver vara två personer, och om en är sjuk blir det väldigt sårbart. Insatsen har uteblivit väldigt många gånger och då har vi anhöriga fått rycka ut och hjälpa Adrian. Det innebär att vi behöver vara borta från våra jobb, säger Dhurata.

Byggts upp en skuld

Nästan hälften av landets kommuner har brist på bostäder för personer med funktionsnedsättning, enligt en enkät som Boverket gjorde i höstas.

Huddinge uppger i enkäten att man har brist på platser och att man kommer att ha det även om fem år, även om flera nya boenden planeras de närmaste åren.

– Det beror på att det inte har byggts LSS-bostäder på många år, säger Charlotte Björkman (HP), ordförande i vård- och omsorgsnämnden.

Varför har det inte byggts?

– Det har inte prioriterats. Det är otroligt viktigt för att ha möjlighet att leva ett fritt och oberoende liv och vi vill kunna erbjuda alla som har behov en bostad i Huddinge. Därför planerar vi att bygga flera LSS-bostäder, men det kommer ju att ta tid.

Kommunen köper i dag in ett stort antal platser i andra kommuner. I fjol kostade placeringarna kommunen 22 miljoner kronor.

– Jag tycker inte att det är rätt att man bemöter invånarna på det sättet. En del får en plats långt ifrån, det är inte mänskligt, varken för den som berörs eller anhöriga, säger Charlotte Björkman.

"Jag tycker inte att han ska behöva lämna Huddinge för att kommunen misslyckas med det de ska göra", säger Dhurata Hasani.

Johannes Äng

Plats utanför kommunen

Dhurata Hasani har hjälpt en annan anhörig att skriva ett Huddingeförslag kring att kommunen behöver bygga fler LSS-gruppboenden. Förslaget har på kort tid fått hundra röster och många kommentarer av andra som håller med om behovet.

Enligt kommunens egna prognoser kommer behovet av gruppbostäder att öka de kommande åren, liksom kostnaderna. Innan de nya boendena är klara kommer människor med funktionsnedsättningar fortsätta erbjudas boenden utanför kommunen.

Det blev Dhurata Hasanis anhörige Adrian tidigare i våras, men de har valt att tacka nej.

– Det fanns omfattande brister på boendet och Adrian har sin familj, sina vänner och alla sina aktiviteter i Huddinge. Det är här han har sitt liv och sin trygghet. Jag tycker inte att han ska behöva lämna Huddinge för att kommunen misslyckas med det de ska göra, säger Dhurata.

*Adrian heter egentligen något annat.