En ensam pojke anländer till Falun på flykt undan nazismen strax innan världskriget bryter ut. Tillsammans med andra judiska ungdomar bor han på en stor gård. Han kommer aldrig att träffa sina föräldrar och syskon igen eftersom hela hans familj blir mördade.
En ungersk flicka är tolv när tyskarna invaderar. Hon behöver aldrig sätta sin fot i ett koncentrationsläger men stundvis är hon ögonblick från döden. Med hjälp av Raoul Wallenberg kan hennes familj söka skydd och sedan 1951 bor hon på Östermalm.
Nu kommer Lidingöbon Lena Glaser ut med sin litterära debut. Kanske jude (Albert Bonniers förlag) handlar dels om hennes pappa Heinz Glaser, dels om överlevaren Kate Wacz.
– Det är tre berättelser som går i varandra: Kates, min pappas och min egen. Med hjälp av Kate lägger jag ett pussel av de fragment jag har av pappas berättelse, säger Lena.
Lenas pappa Heinz, som sällan pratade om sitt förflutna, gick bort 2016. Det är genom samtalen med Kate som Lena närmar sig Förintelsen och svaren på sin pappas tystnad.
– Tanken var att bara skriva om Kate men under samtalen blir min pappa alltmer synlig för mig och jag kan närma mig hans berättelse med hjälp av brev, foton och spår.
Det första samtalet ägde rum i början av pandemin. Nu, över två år senare, är boken släppt.
– Den handlar om allt det hemska som hände men också om att bygga upp ett nytt liv, som både Kate och min pappa gjorde.
Efter alla timmar med Kate har Lena fått vissa svar om sin pappa.
– Andra saker kommer jag aldrig få svar på. Men jag har förlikat mig med att jag inte kommer att få det.
Kate blev rörd när hon har läste boken. Speciellt av ”den lilla pojken” som hon kallar Lenas pappa.
– Det är viktigt att krigsminnen sparas i skrift. Vi är så få som är i livet och vi är få som har berättat.
Även för Lena betyder boken mycket.
– Jag har kunnat berätta om några av de människor som försvann under Förintelsen och om några av dem som blev kvar. Jag har haft svårt att närma mig det här men nu har jag gjort det tillsammans med Kate som tidigt valde att berätta, om ondskan men också om de som gjorde gott.
Kate är en av de tusentals som fick Raoul Wallenbergs åtråvärda pass. Han räddade hennes liv och hon är noga med att hedra hans minne när än hon får tillfälle.
– När jag satt i bunkern under Budapests belägring så frågade jag mig hur det här kommer att beskrivas av historiker. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur bra kriget faktiskt skulle beskrivas, säger Kate.
– Men tyvärr ser jag fortfarande mycket krig när jag slår på teven.
För ungdomen
Hon hoppas att boken ger en inblick i hur enkelt det är att förlora friheten. Den är för ungdomen, poängterar hon.
– Jag har upplevt både kommunismen och fascismen. Mitt viktigaste budskap är att man måste arbeta för att behålla friheten och demokratin. Jag ber alla ungdomar som får rösta att de utnyttjar det. Att få rösta är en stor möjlighet man ska ta vara på.