DETTA ÄR DEL TRE I ARTIKELSERIEN "NÅGONSTANS ATT BO?". LÄS ÄVEN DEL ETT OCH DEL TVÅ.

Robert, 59, är kostymklädd, bor i ett villaområde i Huddinge och säger att han står till höger i politiken. Men när det gäller bostäder för unga serverar han argument som normalt sett kommer från vänster.

– Jag tycker det är fel att så många föräldrar hjälper sina barn med kontantinsatsen. Man borde lösa behovet genom att bygga fler billiga hyresrätter, säger han.

Varför då?

– Dels för att det blir en press på en själv som förälder som jag inte tycker inte borde finnas.

– Men självklart också för att det leder till ökade klasskillnader. Det gör att bara de som har föräldrar med pengar får råd att bo. Det är för stor uppdelning redan idag, och skillnaderna blir ju ännu större, säger Robert.

Cirka hälften av alla unga som köper sin första lägenhet får hjälp med kontantinsatsen av sina föräldrar, uppskattar flera mäklare som Mitt i har pratat med.

En mäklare i Västerort, som vill vara anonym, menar att föräldrarnas medfinansiering kan bidra till att driva upp priserna.

– När det inte är ens egna pengar ser man inte värdet i lägenheten på samma sätt. Om barnet verkligen gillar lägenheten då blir det ofta en affär, särskilt när det handlar om väldigt unga köpare. De brukar kunna tjata sig till det av sina föräldrar, säger mäklaren.

”Föräldrar curlar sina barn för mycket”, sa boendeekonomen Claudia Wörmann på låneinstiutet SBAB i förra veckans artikel. Hon utvecklar:

– Innebörden är att man ger upp om att samhället ska kunna lösa det här. Det sätter också en social press på föräldrar, det blir någonting man förväntas göra. Och man kanske vill använda pengarna till något annat, säger Claudia Wörmann.

Wafaa Aghnim i Farsta är mamma till fyra barn i åldern 13-20 år. Hon kommer att hjälpa till så gott hon kan, berättar hon, men är samtidigt kluven:

– Frågan har två sidor. Som förälder är det enklast hjälpa till med pengar, för sin egen skull, för att man mår bättre själv när barnen har det bra, säger Wafaa.

– Men för barnens skull kan det vara bättre att låta bli. Hur ska de annars kunna bli självständiga?

Wafaa Aghnim tycker det vore bättre om man kunde se bostadsfrågan som ett ansvar för hela samhället.

– Vi betalar ju skatt. Och vi vill att barnen ska känna sig som medborgare, inte att vi ska vara beroende av varandra ekonomiskt i familjen, säger hon.

Maja Österlund på Södermalm är mamma till Billie, 2 år, och Francis 7 månader.

– Jag tycker att bostadspolitiken behöver förändras i grunden så att det inte krävs att man har rika föräldrar, annars kommer vi aldrig få bort segregationen, säger hon.

– Men jag kommer ändå att spara till mina barn, fast det går emot min ideologi. Jag tror tyvärr inte att bostadskön kommer att bli kortare. Jag önskar det fanns mer motivation från politiker att ta tag i det här, säger Maja Österlund.

https://www.mitti.se/ettsthlm/mitt-is-lasare-kluvna-till-blandade-bostadsomraden/repucy!SdUly@5htJsdAiSygPbQ5Q/

https://www.mitti.se/ettsthlm/trygghet-och-schyssta-grannar-lockar-till-taby/repucr!IHaXsFGRwa5iiXqVpzGYjA/

https://www.mitti.se/ettsthlm/nu-bryts-segregationen-for-dem-som-har-jobb/repudw!owd0InzPto@nGRXjeVcVXw/