Det tunga basljudet från den argentinska bombotrumman träffar rakt i magen och får väggarna i den gamla panncentralen att vibrera.

Här på Russinvägen i Hökarängen har artisten Liliana Zavala sin replokal. I huset finns inga lättstörda grannar, bara en tvättstuga.

– Jag behöver låta. Här kan jag sitta hela dagen om jag vill, säger hon.

Artisten från staden Córdoba i Argentina är konstnär i grunden men har ägnat sig åt musik i snart 30 år. I Sverige hamnade hon efter att ha mött kärleken och den blivande pappan till sina barn på Kuba.

Här har hon livnärt sig som frilansande slagverkare sedan 2008. Hennes rytmer har hörts i många musikaliska sammanhang, från barnmusik till turné med hyllade electropop-stjärnan Fever Ray.

2017 släppte hon sin första skiva i eget namn med egen sång.

– Som slagverkare brukar man stå i bakgrunden. Jag trivs med det. Men jag kände ett behov av att uttrycka mig och säga något om mig själv, berättar hon.

Den argentinska bombotrumman är en personlig favorit.

Mattias Kamgren

Skivan en avskedsritual

Första skivan Cabildo kretsar kring hennes gamla hemkvarter i Córdoba. I fjol släppte hon albumet Todos mis muertos (på svenska: Alla mina döda). Där bär sångerna namn efter nära och kära som gått bort – flera av dem i Argentina medan Liliana Zavala befann sig i Sverige. Skivan blev avskedet hon aldrig fick ta.

– Gabi handlar om min mormor. Titi var en kompis som dog i cancer. Jag behövde göra det här som en ritual eftersom jag inte fick ta farväl av dem, förklarar hon.

Argentinska, hökarängsbo och grammisnominerad – Liliana Zavalas senaste skiva har gjort avtryck på den svenska musikscenen.

Angie Gray

En plats i svensk musikhistoria

Förra månaden trillade ett brev ner hemma i Hökarängen. Där stod att Todos mis muertos blivit nominerad till en Grammis för Årets folkmusik. Liliana Zavala citerar stolt utantill ur brevet :

– Där står att bara genom att bli nominerad ”har du från och med nu skrivit in dig i den svenska musikhistorien”. Shit vad fint! Jag har inte bara bott här i 20 år, jag har bidragit med något.

Det hon bidrar med är en fläkt av världen. Hon sjunger på spanska och berättar att skivan är inspirerad av argentinsk folkmusik.

Men hon plockar ständigt bitar även från andra musikkulturer. På musikhögskolan pluggade hon folkmusik från olika delar av världen. När hon som yngre skulle studera slagverk gick resan till Havanna.

Där fick hon också öva på att som ung kvinna slå sig fram i en manligt dominerad musiktradition.

– Läraren ville först inte lära mig. Han ville inte ens hälsa på mig, berättar hon.

Congas är det hon spelar oftast.

Angie Gray

Tog chansen i toapausen

Liliana Zavala fick sitta bredvid när de andra trummade. Men hon fann sin chans.

– Jag väntade tills han gick på toaletten. Då satte jag mig och började spela.

Läraren kunde snart konstatera att den unga argentinskan behärskade rytmerna bättre än sina manliga medstudenter.

– Sen blev han min mentor och tog med mig på lokala trumceremonier, berättar hon.

Inför Grammis-galan den 3 maj laddar hon med en stipendieresa till Senegal, för att lära sig om musiktraditionerna där och jamma med lokala musiker.

– Resan skulle vara i tre veckor men jag åker hem tidigare. Det kan vara roligt att vara med på den där galan.