Uppväxten i Majorna, Linnéstaden och ute på Brännö har präglat Joel Alme. Hans Göteborg med familj och vänner, händelser och livsöden är innehållet i låtarna han sedan 2015 och albumet "Flyktligan" började göra på svenska.
Nya albumet "Sköt er själva så sköter jag inte mitt" är inget undantag. Med perspektiv från Björkhagen söder om Stockholm, där han bott sedan 2008, återvänder han ständigt till sin barndomsstad för inspiration från verkligheten och från sina minnen.
– Det här är ett hejdå till det som har varit. Albumet är lite filmiskt och är tänkt att utspela sig under ett dygn, säger han.
Identitetslös
– Jag har känt mig identitetslös i Stockholm. Jag har behövt träffa vänner och se var jag kommer ifrån. Men samtidigt, det jag lämnade finns ju inte längre. Med den här plattan har jag inte letat så mycket efter min ungdom, som efter mig själv. Det är inte ett farväl till Göteborg, jag har ju min mamma och lillasyster och mina närmaste vänner här. Men jag har förstått att den tiden är över som jag hade då.
"Flyktligan" var först ut följt av "Bort bort bort" 2019. Med "Sköt er själva så sköter jag inte mitt" ser det ut som en planerad trilogi.
– Det var aldrig tänkt så. Men det ser ut så nu, konstatera Joel Alme, som ännu en gång spelat in i Kungssten i producent Mattias Glavås studio.
– Vi började förra våren, men tog sedan ett uppehåll. Jag hade ingen feeling. För mig tar det lång tid med texterna, men musiken går alltid fort att göra. Mattias brukar alltid säga att "Du kommer inte härifrån förrän du är klar". Men samtidigt brukar jag få inspiration i studion. Jag tänker alltid album, aldrig hits.
I somras fick han vädra sin musik när han åkte som uppvärmare på Lars Winnerbäcks turné.
– Vi skulle ha åkt 2020, men allt blev uppskjutet. Det har varit skönt att inte vara huvudakt. Bandet och Lasse har varit väldigt gulliga och snälla. Totalt gjorde vi 13 spelningar tillsammans.
Mer ska det bli. 30 september startade Joel Alme sin 19 spelningar långa höstturné. Den 17 november kommer han till sin hemstad för att stå på Konserthusets scen.
– Man vet ju aldrig om det kommer någon. Men jag är heller aldrig nojig.
Musiken kom sent till Joel Alme. Först efter gymnasiet började han spela och göra musik. Pojkåren ägnades åt ishockey där en karriär inom Frölundas organisation som målvakt stakades ut.
– Jag gick hockeyidrottsprogrammet, en speciallinje inom samhäll på Schillerska. Jag bodde på Brännö, gick upp tidigt för att hinna färjan klockan sju och kom hem elva på kvällen. Jag pluggade på spårvagnen, berättar han.
Fick panikångest
– Men jag slutade med hockeyn då jag var 17, flyttade hemifrån i tvåan till ett studentboende. Jobbade på Pååls på kvällarna. Bo själv, plugga, jobba… jag fick panikångest första gången då. Visste inte vad det var. Nu är det som en terrorbalans. Nu vet jag vad det är och att det lugnar ner sig.
Musiken har blivit en viktigt ventil för Joel Alme, som han tackar för att han funnit.
– Ja, jag tänker på dem som går till Pågens varje dag för att de fått familj och försörjningsplikter. Det är osjälviskt, på något vis. Jag har valt utifrån hjärtat, även om det inte har varit den lättaste vägen. Men har man väl fått kicken av musik är det svårt att sluta.
