Tisdageftermiddag i februari och Folkets hus i Ölsta står tyst och mörkt i snögloppet. Men så dyker de upp, en efter en, som de gjort i 40 år: humbuggarna som samlas för att dansa.

– Vi kickade igång säsongen med en intensivkurs förra helgen. Och idag är det premiär för tisdagsdansen, säger Gunilla Andreasson, som är en av eldsjälarna bakom klubben.

Socialt

Tisdagarna är vigda åt öppna danskvällar. Då är det inte undervisning utan social dans och fika. Mixen, med både kurser och umgänge är ett sätt att bygga klubbkänslan.

– Det som binder ihop oss är glädjen i dansen. Jag träffar människor här som jag kanske aldrig annars hade mött, som är utanför min bubbla. Mitt liv blir större, säger Eva Solhäll.

”Man kan dansa bugg till allt med fyrtakt, disco eller storbandsjazz eller vad som helst. Det går att klä dansen i alla möjliga uttryck”, säger Eva Solhäll.

Stefan Källstigen

Hon är dansinspiratör i klubben och håller i danskurserna. Och även om de ger deltagarna en dansutbildning, så ligger fokus på rörelseglädje.

– Att röra sig till musik är så grundläggande, något vi människor har gjort i alla tider, i alla kulturer. Det väcker en massa goda hormoner i oss och i dansen kan vi släppa tankarna på allt annat, bara vila i det taktfasta, säger hon.

Mängder av pokaler

I ett skåp vid sidan av scenen finns spår av den långa historien. Här finns banderoller och affischer, alla med loggan som har funnits med sedan starten.

Och så finns det mängder av pokaler. En gång, i dansklubbens tidiga liv, var det nämligen den största i Storstockholm och fokus låg på tävlingsdans.

En av pokalerna har namnet Micke Neman ingraverat med en hel rad olika årtal under, alla från 80-talet.

– Hans mamma var danslärare och var med och bildade klubben. Han var en riktigt stjärna, han vann en massa, säger Gunilla.

Eva Solhäll och Gunilla Andreasson står framför några av de pokaler som Färingsö humbuggs har samlat på sig.

Stefan Källstigen

När han och resten av tävlingsdansarna gick vidare i livet och lämnade Färingsö humbuggs bakom sig var klubben nära att lägga ner.

– Då hade jag just börjat dansa i klubben och vi tyckte att vi kan inte låta den dö. Så då var vi ett gäng som klev in i styrelsen, säger Eva.

Både gamla och nya

Numera är det ingen i klubben som tävlingsdansar. De som snör på sig dansskorna denna tisdagseftermiddag är framförallt här för att det är roligt.

Hela vägen från Adelsö kommer Åke Carlsson (”men skriver du det kommer ingen veta vem du menar. Alla känner mig som får-Åke på Skäret”), som har dansat i klubben i över 20 år.

Medan Åke tillhör det gamla gardet är Therese Fredros däremot ny i klubben.

– Jag har dansat en termin så jag är helt nybörjare. Men dansen är till för alla. Det är en varm och välkomnande atmosfär här, säger hon.

Therese Fredros har dansat i klubben i en termin. Bertil Helmenius är inne på sitt åttonde år. ”Man får stuk på tillvaron av dansen”, tycker han.

Stefan Källstigen

Och när musiken drar igång inne i Folkets hus denna tisdag är det svårt att värja sig från glädjen. Det finns ett leende på varje dansande ansikte.

– Min son var här en dag och sa efteråt att ’nu förstår jag varför du är här, för det syns att du blir så lycklig’, säger Gunilla.