Säga vad man vill om bira, men många idéer har sin början där.

Så även för Joel Wiklund Ekman. Vi möter honom utanför Bio Bristol, där hans kortfilm "En världslig sak" hade premiär nyligen.

– Idén kom till mig när jag såg Omnipollos kyrka som ligger här mitt över gatan, berättar den 21-årige debutanten.

Bio Bristol visar "En världslig sak" den 12 november. Helgen därpå går filmen upp på Fritiden i Hallonbergen.

Tom M Kronestedt

Enligt honom är ölkyrkan ett tydligt exempel på något han fascineras av: krocken mellan "det andliga" och "det världsliga".

– Framme vid koret står nu stora bryggverk i stål. Det måste vara den frikyrkliga nykterhetsrörelsens totala motsats på något sätt.

Inhyrd begravningsgäst

I sin film fortsätter Joel utforskningen av ämnet.

Här syns bland annat en begravningsgäst som fotar sig själv med telefonen under ceremonin.

En kvinna tar en selfie på begravningen. Ur filmen "En världslig sak".

Alva van Niekerk

– Det lyfter frågor om hur sorg ska uttryckas. Och om vad som är okej att göra på en begravning, säger Joel.

Kyrkan får också besök av en golfintresserad börsmäklare som övar på att putta framför orgeln, och en DJ som spisar plattor i predikstolen.

En börsmäklare spelar golf i kyrkan. Ur filmen "En världslig sak".

Joel Wiklund Ekman

Dessutom får publiken träffa Adam, inhyrd gäst som har som jobb att gå på folktomma begravningar.

Inspirationen till den rollfiguren är också hämtad från verkligheten.

– Det är någonting jag har läst om tidigare och sett reportage om, vilket jag tycker är otroligt tragiskt och talande för vår samtid.

Joel har dock skruvat till det: medan verklighetens inhyrda gäster var volontärer, tjänar filmens huvudperson pengar på sina uppdrag.

Det borgar för en intressant konflikt, menar regissören.

– Man är där för att sörja, någonting som ska komma väldigt mycket inifrån, men också för att det är ett jobb och man får pengar.

Inte troende

För Joel har det varit viktigt att filmen är lokal och utspelar sig i kommunen. Till stor del är "En världslig sak" plåtad här, bland annat i Sundbybergs kyrka – och i tidigare nämnda ölkyrka. Också Lilla Alby kyrka, som numer är kontorslokal, har inspirerat till en scen i filmen.

Joel Wiklund Ekman har noterat hur gamla kyrkor görs om till barer och kontor. "Jag är intresserad av om det är någon annan som också lägger märke till den här kontrasten som jag ser", säger han.

Tom M Kronestedt

Själv är Joel inte troende, temat till trots.

– Min familj har haft en nära relation till kyrkan tidigare, men jag har inte det.

Är du lite av familjens rebell?

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag tror att det är så med sekulariseringen, att det bara runnit ut i sanden kanske.

Däremot är han samhällsintresserad.

– Och det här är något som påverkar samhället och hur vi ser på varandra.

Hur stort är behovet av religion i Sverige?

– Jag vill inte uttala mig om det. Men det är ett problem att så många är ensamma. Det är snarare det som har varit min ingång, än om folk är religiösa eller inte.

Vill fortsätta i Sumpan

På Bristol visades filmen förra helgen – men det finns ytterligare en chans att se den på storskärm lördagen den 18 november, på Hallonbergen live nästa lördag.

Därefter är förhoppningen att få "En världslig sak" visad på kortfilmsfestivaler.

– Och se om den kan få bärkraft utanför Sundbyberg också.

Joel Wiklund Ekman framför Sundbybergs kyrka, där filmen "En världslig sak" spelades in.

Tom M Kronestedt

Samtidigt verkar inte Joel vilja släppa sin hemkommun i första taget.

– Det är en sådan mångfald på både områden och människor. Det tycker jag gör det till ett intressant ställe att fortsätta göra film i.